jorgenomjoakim

Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att blogga om vår underbara son och Mikaelas älskade lillebror!

Nedan följer en bakgrund om hur det var i allra första början och det skrevs den 29 december:

Den 21 december kl halv åtta på morgonen ringde telefonen hos oss. Det var en mamma som ringde och berättade att Joakim, vår 18-åriga son, har varit med om en trafikolycka och att han förmodligen är allvarligt skadad. Det är det telefonsamtal alla föräldrar bävar för... vi fick det...

Vi åkte direkt till olycksplatsen och fick veta av en polis på platsen att det var tre personer i bilen och två av dem fanns det identitet på men en person visste de inte vem det var, det var vår son. Jag fick också veta av polisen att en ambulans hade lämnat olycksplatsen med den person de inte visste vem det var. Jag ställde självklara frågan: Lever han? Men av polisen fick jag inget veta. De bara sa att de inte kunde säga något om tillståndet utan det var en läkare som var tvungen att meddela. Då var jag helt övertygad om att han avlidit. Det var en olidlig resa från olycksplats till sjukhus som varade i ca 20 minuter.

När vi kom till sjukhuset fick vi veta att det kommit in en okänd man från en bilolycka i Hallstahammar med ambulans till akutmottagningen. Vi fick sitta i ett anhörigrum och vänta. Gissa om den väntan var lång... Det kom en överläkare och hämtade oss för vi skulle identifiera en okänd man som kommit in. Då var jag säker på att Joakim var död. Man behöver väl inte identifiera någon som lever...? Hur som helst så gick jag in till Joakim, Mia orkade inte, och kunde ju konstatera det jag redan visste att det var vår underbara Joakim. Jag gick fram till honom och gosade med honom och han var iskall. Lika kall som både mamma och pappa var när jag kände på dom när jag rörde dom när de dött. Då blev jag än en gång övertygad om att han var död...

När de körde av vägen hamnade bilen i ett dike och Joakim for ut genom rutan och landade i en bäck. Därför var han kall, han hade 31 grader i "feber".

Det måste ha varit huvudet som tog smällen mot rutan. Sen har han hamnat i ett dike med huvudet under vattnet. Vi vet inte hur länge han legat under vatten men en av de andra pojkarna kom loss och ut ur bilen och sprang till Joakim och ryckte upp honom från vattnet och vi tror att han gjorde hjärt-, lungräddning på honom. När han konstaterat att Joakim hade puls sprang han till det närmaste hus som fanns och larmade. Han är vår största hjälte!!!

På sjukhuset röntgade de honom och konstaterade snabbt att han behövde specialistvård. Västerås sjukhus hade inte kompetens eller resurser att ta hand om honom. Med tanke på att hans skador var livshotande valde de mellan ambulans och helikopter men de valde ambulans då de konstaterade att tiden de tjänar på helikopter inte var mer än ca 20 minuter och att akutambulanser är så mycket mer utrustade, de är nästan som ett helt sjukhus, så valde de ambulans. Resan till Akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS) gick bra.

Äntligen slut på konkreta dödsbud!

När han kom till Centralintensiven (CIVA) i Uppsala så röntgades han igen och de konstaterar att han har blödningar på hjärnan på fler ställen och vi fick veta att han lever men att läget är mycket allvarligt för hans liv. Dom berättade att han har frakturer här och där men att i detta skede var det huvudet som de koncentrerade sig på. I och med att han hade massa andra frakturer var de rädda att han skulle kunna få infektioner och därför hamnade han på den avdelningen. Turligt nog så har han inte fått några infektioner av frakturerna. (Han är så starkt!!!!)

Efter drygt ett dygn efter olyckan bestämdes det att han skulle komma till Neurointensivvårdsavdelningen (NIVA) för att han ska få specialistvård för sina skallskador. Frakturerna får de operera sen. Nu är det skallskadorna som ska tas om hand.

Vi är frustrerade... men vi får lite positiva signaler från Joakim och från läkare då och då och vi tar varje positivt halmstrå och försöker fläta ihop ett hållbart rep som vi kan hålla oss vid.

Dagsläget är följande: Vår älskade Joakim gör framsteg. Igår gick han från en femma till en trea i medvetslöshet. Skalan är graderad (grovt) från 0 (fullt medveten) till åtta (koma). Att han gjort ett så stort framsteg på ett dygn gör att vi har stort hopp om att han i alla fall överlever.

Han har en mätare inopererad i skallen som mäter trycket och det har varit stabilt de senaste dagarna.

Tidigare har trycket ökat dramatiskt (det är dåligt) när de "väckt" honom (de tar bort "sovmedicinen"). Trycket har gått högre än skalan kan visa... Det har varit mycket oroande. De senaste dygnen har trycket varit stabilt även när de provocerat honom genom väckning eller att de vänt honom i sängen.

De andra pojkarna har också allvarliga skador men de har inte varit livshotande. En pojke har blödningar på lever och mjälte (det var han som räddade livet på vår älskade Joakim). Han har kommit hem från sjukhuset.

Den andra pojken kommer att ha det jobbigt men han kommer troligen att överleva utan fysiska men. Han bröt lårbenshalsen och nio revben. Han fick även en punkterad lunga. Han har kommit ifrån intensiven och kommer troligen hem före nyårsafton. Det är inte att leka med att ha nio brutna revben... Han är också en hjälte! Tänk att ha denna smärta som revbensskador ger och han klagar inte! Vilken kille!

Det var Joakims bil de åkte i. En Saab 9000 från -90. Än så länge vet vi inte vem som körde och det kvittar totalt!

Vi är optimistiska och jag är övertygad om att Joakim kommer tillbaka. Det får ta den tid det tar!

En liten notis i en lokal tidning kan vara ödesdiger för de drabbade...

Hoppas att detta har bringat lite klarhet i den nyfikenhet som uppstår.

Hur det är med oss? Mia klarar inte ens av att telefon ringer.... Hon får andnöd då... jag gråter när jag ser honom...  att se ens barn så svårt skadad... Det går inte att förklara hur ont det gör... Men, vi reder oss. Vi är positiva!

Vår älskade Joakim kommer att överleva detta! Han är en sån otrolig kämpe!!!

Jag har gråtit hela tiden jag har skrivit detta...

Nu vet ni ungefär lika mycket som vi vet... vi vet inte vilken Joakim som vaknar. Men vi vet att det är våran Joakim och han är vår underbara unge! Han var lite bortskämd förut... gissa hur det blir nu?

Be för honom eller bara tro att det kommer att bli bra! Vi behöver er hjälp...