jorgenomjoakim

Vilken bra dag det här har varit!

När vi var och köpte mat idag så träffade vi räddningsledaren på brandkåren som var först på plats till Joakims bilolycka.

Det var så otroligt skönt att prata med honom. Det är en gammal barndomskamrat till mig och det var så skönt att det var just han som var räddningsledare! Nu är jag helt säker på att Joakim blev omhändertagen på absolut bästa sätt ända från allra första början!!! Jag vet att INGEN skulle kunna göra det bättre!

Joakim känner också räddningsledaren bra och jag vet att Joakim tycker mycket bra om honom för det har vi pratat om förut eftersom vi båda känner honom. Skönt!

Och nu har Joakim äntligen kommit till Neurorehab!

Det känns så bra att han nu är på den avdelning som är bäst lämpad att vårda honom i det skede han befinner sig nu i sitt tillfrisknande.

Det verkar vara jättebra personal där också.

Nu kommer de att lära känna honom under några dagar och i nästa vecka kommer teamet tillsammans med Joakim och oss att ha ett möte för att ta fram en plan för Joakims tillfrisknande. Bara en sån sak, vi får vara delaktig i vården och att Joakim, fast han inte kan kommunicera än får vara med som delaktig!

De verkar jobba otroligt proffsigt. Dels har man ju pluggat på lite på internet sen har vi fått det bekräftat från Neurointensiven i Uppsala. Men det som gjorde mig helt övertygad om deras proffsighet var vid mottagandet av Joakim när han kom till avdelningen.

När personalen kom in till Joakim så var det för honom de presenterade sig först, man såg på hela deras sätt att röra vid Joakim, deras sätt att prata med honom, deras sätt att prata med oss i Joakims närvaro. De är proffs på att hantera patienter med Joakims skador! Det är obeskrivligt skönt att veta att han nu är på en av de bästa platser som finns i Sverige med tanke på hans skador.

Bland annat står det så här på internet om hur de arbetar:

Vi bedriver rehabilitering på specialist nivå i team. I teamen ingår arbetsterapeut, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast, logoped, psykolog, kurator och läkare. Tillsammans med patienten och eventuella anhöriga upprättas en rehabplan där individuella mål sätts upp. Utifrån denna kopplas teamets olika medlemmar in. Rehabplanen utvärderas och uppdateras kontinuerligt.

Det känns så tryggt att de som ska sköta Joakim jobbar tillsammans i ett team för att han ska kunna få alla tänkbara verktyg som behövs för att bli återställd.

Stor eloge till läkare Jan som verkligen kämpat så mycket för Joakims skull!!!

Men det är lite kluvet att han kommit till en ny avdelning...

Jag har skrivit om personalen på kirurgavdelning 8 förut...

Det känns trist att vi måste lämna den fantastiska personal som vårdat Joakim på kirurgavdelning 8 och hans sjukgymnaster som har haft hand om honom. De har verkligen varit underbara! De har gjort allt och lite till för Joakim och dessutom haft tid att "vårda" oss... Vi har nog inte alltid varit så lätta att ha att göra med eftersom vi nästan alltid är hos Joakim och har varit i vägen...

Jag kan ta ett exempel på vad de gjort för honom;

En som satt vak för Joakim fixade ett idolkort på en AIK-spelare med en "krya-på-dig-hälsning" och spelarens autograf... jag kommer inte ihåg spelarens namn... Jag är ju Hammarbyare... Jag kollar namnet på spelaren och berättar i morgon.

Jag tycker det var så vackert av honom som satt vak att fixa det åt Joakim och det är precis lika vackert av spelaren!!! Det är nästan så att jag kommer att byta lag och bli en AIK:are... Kan det ske? Möjligen...

Alla som känner Joakim vet ju hur mycket han gillar AIK i fotboll.

Den handlingen visar andan på avdelningen. Alla på avdelningen har brytt sig om honom och alla verkar göra ALLT de har kunnat för att ge honom bästa tänkbara vård. Om någon av er läser detta så: MASSOR MED KRAMAR OCH STORT, STORT TACK FÖR ATT NI TAGIT SÅ VÄL HAND OM OSS ALLA!!!!

Alla var lika måna om Joakim!

Ni har varit så goa mot mig, Mia och Mikaela också!!!

Hur upplevde Joakim flytten?

Som jag skrivit om förut så är ju alla förändringar extremt jobbiga för Joakim. Att åka säng från hans rum till röntgen fram och tillbaka har varit fruktansvärda för honom. När han kommit tillbaka från röntgen har han varit totalt utmattad av alla intryck. Han har setat i sin rullstol i dagrummet i 5-10 minuter och det miljöombytet tröttade ut honom helt. Alla förändringar är otroligt jobbiga för honom.

Nu har han hamnat på en helt ny avdelning med nya ljud, nya intryck, nya sköterskor, nya beröringar, nya lukter... Allt kommer att vara nytt för honom. Jag upplevde ändå att han tog det med någorlunda gott mod. Han var inte så stressad som jag trodde att han skulle vara, han kollade sig omkring och verkade som han mest var nyfiken och inte så stressad av situationen. Vi försökte skynda oss att sätta upp hans grejer på väggarna så fort vi kunde så han skulle känna sig hemma och med blicken fick han bestämma var han ville ha sina kort och bilder.

Han är en KLIPPA!!!

Slut för idag, tack för idag...