jorgenomjoakim

Hej!

---

Nu har jag skrivit dagens inlägg. Bloggsidan har varit långsam så jag har blivit superstressad idag...

Mikaela med sambo har varit hos oss och hälsat på ikväll. Det är så skönt att ha nära och kära omkring sig!

Vet ni vad som lockade dem...? Spagetti och hemlagad köttfärssås!!!

Idag är det första gången på åtta veckor och fyra dagar sedan vi åt hemlagad mat... Det är åtta veckor och fyra dagar sedan jag lagade mat själv... typ 60 dagar med utemat... Jag som älskar att laga mat! Husmanskost. Det är ju nära på omöjligt att få tag i bra husmanskost. På helgerna ÄR det omöjligt... Kommer nog att bli fetare av det här...

Skönt att Mikaela "krävde" att få äta hos oss så att jag äntligen, äntligen tog mig samman och snodde i ordning en måltid. Det verkar som om takterna finns kvar för jag tyckte det smakade gott. Mikaela med sambo och min älskade Mia sa att de också tyckte att det var gott. Fast det kanske bara var vad de sa för att göra mig på gott humör...?

Hur som helst var det både gott att äta annat än hämtmat och det var kul att laga mat.

Någon dag snart framöver ska jag nog starta upp utegrillen och grilla en god köttbit.

Dagens framsteg:

Vi hade hans näst bästa keps med oss idag. Det blev en höjdare!

Förlåt, Joakim, att vi inte tänkt på hur viktig kepsen var för dig. Jag är så ledsen för det.

Idag hade en kompis med sig hans näst bästa keps med sig, Joakim hade glömt den hos henne.

När han fick en skön keps på sig blev han mycket lugnare. Det är jättesvårt att förklara men vi såg tydligt hur han kände sig tryggare när han hade en skön kepa.

Han satt i sin rullstol och njöt av tillvaron med keps. Otroligt, hur kan en kepa vara så viktig?

Joakim gillar att sitta uppe i sin rullstol för då kommer han ut ur sitt rum och får lite miljöombyte.
Men då och då har han varit lite orolig och kliat sig i håret stup i ett och slängt med vänster arm fram och tillbaka men idag när han fått en keps som han gillat så har han varit betydligt lugnare!

Än en gång... Hur kan en keps vara så viktig för hans välbefinnande?

Än en gång... Hur i h-vete kunde jag missa att det var SÅ viktigt för honom? (jag är ledsen, Joakim!!!)

Hur det än är så tror man att man känner sina barn utan och innan men det gör man inte. De har sina hemligheter. Och det är ju jättebra!
Våra barn behöver sina föräldrar.

Men, vi föräldrar behöver inte alltid veta allt om våra barn. De har rätt till ett eget liv.

Men, när de väl behöver oss då ska vi finnas där för dem! Alltid!

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj