090129
Glass och saftkalas! Det är ju kalasgott!!!
Idag satt Joakim i sin rullstol och vi gick ut en sväng i dagrummet för att grabben skulle få lite miljöombyte. Ni ska veta att det är en extrem påfrestning för honom att bara höra flera röster samtidigt.
För att ni ska förstå hur jobbigt det är så ska jag berätta att vi har blivit ombedda av personalen att inte ta på honom samtidigt som vi pratar med honom för då stimuleras hjärnan för mycket. Både sinnena för hörsel och känsel stimuleras då och det kan bli för mycket.
Det är svårt för oss att ta in att man kan vara så känslig men för Joakim är det verklighet.
Därför känns det som ett gigantiskt steg för honom när han varit ute i dagrummet med alla de nya intryck han får där. Ny miljö, nya röster, nya lukter, nya ljud i allmänhet. Han klarade det så bra!
Han tittade sig omkring och var verkligen nyfiken. När han satt där passade vi på att ha glass- och saftkalas. Han käkade några skedar glass och tyckte det smakade smaskens. Sen sköljde vi ner med lite saft ur mugg. Fatta hur det var att se honom dricka saft! Tidigare har han bara fått i sig något via tesked. Nu drack han ur mugg! Det var ju självklart inte så att han "hinkade" i sig men han fick i sig några droppar ur muggen.
När jag höll på att ge honom saft så tog han muggen själv och försökte dricka. Jösses... det blev ju nästan som en chock för mig att se det... Han kunde inte riktigt själv men han försökte och det är ju galet, sjukt kul att han gör som han brukar säga när han var liten, "Kan feelv..."
10 minuter orkade han sitta i dagrummet sen var han helt slut så vi tog in honom på hans rum så han fick lägga sig att vila.
Äntligen kan jag med säkerhet säga följande:
När Joakim låg på NIVA i Uppsala och var som sämst så valde jag och Mia att bara se alla små, små positiva framsteg och se dem som en liten, liten tråd som vi sedan har flätat och flätat för att få ihop till ett rep som håller. Nu har vi fått ihop ett hållbart rep! Joakim kommer att klara det här! Hur han blir spelar ingen roll, repet håller och Joakim kommer att komma tillbaka till oss alla!!!
I helgen tror jag att jag ska laga lite mat. Vi har inte lagat mat sen 20 december...
Jag som älskar hemlagad husmanskost som jag lagat själv. Kalops, spagetti och köttfärssås, stek med sås och potatis, hemgjord pannbiff med löksås och potatis, Lasagne på hemgjord pasta och så vidare.
Varken jag eller Mia har haft energi att laga mat. Vi har sett till att äta men för oss har maten varit medicin, vi har inte ätit för att det är gott utan för att man är tvungen. Vissa dagar har det varit en plåga att äta men man måste ha mat för att få energi att ta hand om vår älskade Joakim!
Det skulle se ut om vi klappade ihop när han nu börjar komma tillbaka...
Dock har vi i alla fall försökt att äta någorlunda bra mat och inte bara pizza och hamburgare. Men det har blivit mycket skräpmat också...
På julafton var det näst intill omöjligt att hitta något ställe att äta på över huvud taget. Vi hittade en korvmoj, Järnvägsgrillen, i Uppsala som hade öppet efter 15.00. Där beställde vi snitsare med pommes som vi åt i bilen för de hade ingen servering. Juldagen var nästan lika illa men då fick vi tag i en pizzeria som hade ett bord inomhus, eller det var mer som om de hade en fönsterbräda som var bredare än vanligt och där fick tallriken nästan plats... Nyårshelgen hade vi ungefär samma problem... För oss var jul och nyår bedrövliga för det fanns ingenting öppet.
I morgon blir det nog inget inlägg. När vi varit in och hälsat på Joakim ska jag och Sebbe, Mikaelas kille, på hockey. Först kan det bli någon öl och möjligen en pizzabit. Har hört rykten om att man kan få en öl, en pizzaslice och matchbiljett på La Torre i Hallsta för 100 kr!
Vi ska se Hallstahammars Black Sheep spela mot Guldsmedshytte SK i Hallstarena.
Det ska bli spännande och en välbehövlig avkoppling. Jag hoppas självklart att vi spöar Guldsmedshytte.
Hallstahammar har inte varit någon direkt framgångsrik klubb i hockey. För några år sedan så var vi rankade som Sveriges sämsta ishockeylag... Expressen hade en stor artikel om det...
Håll tummarna för Hallsta Black Sheep! (Inte för hårt för det är Joakim som främst behöver vårt stöd...)
Som ni ser så har min "webmaster", min dotter Mikaela, fixat till så texten blivit större. Tack, gumman! Nu tror jag att till och med Åsa kan läsa texten om hon har glasögonen på sig...
Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj
Åh va roligt att höra att det går framåt med Joakim. Han är stark!
Hälsa och krama om honom jättemycket från oss alla.
Kram: Sari Janssen med familj.
blir glad när jag läser framstegen joakim gör!
Hej på er!
Fick denna sida av Malin att läsa. Du/ni gör det jätte bra som fixar detta. Roligt att läsa om Jockes fram steg, jag tror att hans kompisar uppskattar detta. Du gör denna sida jätte bra.
Som jag sagt tidigare så tänk på er att ni behöver er tid med för att orka med det som ni har framför er.
Ulrika samt Malin