jorgenomjoakim

Hej!

---

Ledsen att det är glest mellan inläggen men som ni vet har vi lite trassel med myndigheterna och det tar så mycket energi...

Joakim kom hem i torsdags och har permis till i morgon då han bara ska till sjukhuset för att skrivas ut. Krigaren med stort K har gjort sin sista natt på sjukan!!!!
Det har gått bra men det är vi som har fått sköta Joakim. Det är inga problem mer än att det är lite jobbigt för honom. Mamma och pappa ska vara just mamma och pappa. Vi ska inte vara hans vårdande personal.

Nu är det krig!!! (Om jag orkar...)

Hur mycket ska man behöva tåla??? Hur mycket ska en familj behöva gå igenom??? Varför, varför, varför kan ingenting gå vår väg???

Vi kanske måste skriva in Joakim på sjukhuset igen... men eftersom Joakim betraktas som färdigbehandlad på rehabavdelningen kommer de bara att erbjuda honom en sängplats och så får han mat... Det kommer naturligtvis inte att hända men det är vad myndigheterna tycker...

Hur har det blivit så här? Jo, Försäkringskassan och Hallstahammars Kommun kommer troligen inte att bevilja Joakim den hjälp han har rätt till. De menar att hans skador läker för fort och då finns det risk att han blir frisk... I och med att Joakim kanske, eventuellt, möjligtvis kan bli frisk så har han inte behov av LSS-hjälp under "överskådlig tid" så har vi fått avslag på vår ansökan om att få hjälp av assistenter...

Har ni hört något så jävla dumt???? Ledsen att jag måste ta till kraftord och svordomar i bloggen men nu känns allt så uppgivet.... Jag är så trött, så ledsen, så besviken...

När jag skriver detta så känner jag mest bara tomhet och sorg... Jag trodde att jag skulle få skriva en glad blogg idag för i morgon skulle Joakim skrivas ut från sjukhuset och vi skulle få den hjälp Joakim har behov av.

Den dag vi väntat på och längtat efter i sex månader och tre dagar... Den dag vi inte ens visste skulle komma under de första veckorna.

Julafton har passerat, nyårsafton låg han nersövd, påsk och pingst vet han inget om. Han fyllde 19 år 8 april och vi hade kalas på sjukhuset för honom. Massor med folk. Joakim minns ingenting av det... Nu har han kommit så långt att han är mogen att skrivas ut från sjukhuset. Det är så STORT!!!

Joakim befann sig i ett vegetativt tillstånd, det är ett tillstånd där en människa är vid liv men saknar medvetande, så sent som i mitten på mars.

När man är i ett vegetativt tillstånd saknar man tecken på mänskligt intellekt och känslomässigt liv...

Vi visste inte då om han över huvud taget skulle vakna... Krigaren kom tillbaka!!!

Nu måste vi gå igenom en kamp mot myndigheterna bara för att krigaren läker för snabbt. Detta är bara för mycket. Jag håller på att tappa allt hopp och all gnista. Jag är bara tom inuti och känner bara stor sorg i hjärtat för Joakims skull...

Hur kan det vara så här? Kan någon vänlig själ berätta för mig? Varför kan ingenting fungera för oss?

Hur det än är, hur mycket vi än måste strida så kommer vi ALDRIG, ALDRIG någonsin ge upp!!! Vi kommer att göra allt för Joakim, ALLT!!! Hur mycket energi det än tar så ska Joakim få vara hemma och få en ärlig chans att komma tillbaka till ett hyfsat normalt liv. DET LOVAR JAG!!! Jag kommer att kriga in i döden för min älskade son!!!

Jag som trodde och hoppades på att det här skulle bli mitt lyckligaste inlägg i bloggen...

I morgon skrivs Joakim ut och vi vet inte ens hur det kommer att bli...

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj