jorgenomjoakim

Nu börjar Mia återgå till det normala också.

Vår familj har befunnit sig i sådan fruktansvärd stress så det är helt omöjligt att förklara för någon som inte varit här.

Vi har varit irrationella, ibland fattat helt galna beslut, har varit oförmögna att tänka på något annat än Joakim som ligger på sjukhuset.

Det enda som varit viktigt är att Audin varit ren och snygg... Skojade!

Det enda som varit viktigt är att vara hos vår son så mycket vi orkat för att hjälpa honom tillbaka.

Det värsta med att Mia börjar återgå till det normala är att då börjar hon surfa på IKEA:s hemsida... Fattar ni att det riskerar att bli dyrt... Men jag tycker verkligen att det är ett sundhetstecken att hon också faktiskt börjar planera för en framtid!

Vi åkte in till Joakim så vi var där redan klockan 10 i morse. Vi ville vara med på hans träning och se vad han gör när han tränar och hur personalen jobbar med grabben.

Jag är lite blödig så jag gillar inte att se hur utlämnad han är till personalen när de flyttar honom och jag är livrädd att de tappar honom eller på något annat sätt gör illa pojken... Löjligt, va? Men inget mer elände får hända Joakim, så är det bara!

Mia var med honom på träningen idag. En vacker dag kanske jag också klarar av det...

Vi fick i alla fall kvitto från sjukgymnasten och arbetsterapeuten att vi gjort det mesta rätt som föräldrar i alla fall. Så skönt!

Att vi begränsar hans besök är viktigt, att vi tränar honom på att till exempel dricka cola är viktigt, att vi är hos honom och stöder honom är viktigt men framför allt att vi hjälper Joakim att selektera vilka som får hälsa på honom är jätteviktigt. Det finns faktiskt risk att Joakim går tillbaka i sin utveckling om det kommer besök han inte vill ha. Därför har vi varit mycket noggranna i urvalet för de som får besöka honom innan han själv kan meddela sig vilka han vill träffa.

Eftersom Joakim är så otroligt utlämnad så är det vi som föräldrar som måste vara lite tuffa och "tråkiga". Det är vår plikt gentemot Joakim!

Hans integritet är så otroligt viktig för oss och för Joakim och vi vill inte att vem som helst får träffa honom och se honom i det skick han är i. Det är också därför vi inte lägger ut några bilder på hans framsteg.

Dagens framsteg:

När Joakim fick dagens ranson av Coca Cola så gav jag honom flaskan och sa åt Joakim: "Om du vill ha Cola får du lov att skruva av korken."

Han kikade lite på mig och sen skruvade han av korken... Det har jag ju alltid gjort förut sa hans blick! Jag höll i flaskan men korken skruvade han av själv! Han är ju som ni vet mycket svag i höger hand så han är inte förmögen att hålla något med höger den. Därför behövde han hjälp med att hålla i flaskan så han skulle kunna skruva av korken.

Sen struntade vi i "pipen" på muggen idag. Han fick dricka ur en "öppen" mugg. Ni vet, som ett glas.

Nu kommer han att spilla ner sig totalt sen kommer han att drunkna för han får för mycket i sig. Det här kommer att bli problem...

Jag har skrivit om det förut, nu börjar Joakim bli så duktig att vi måste börja ge honom lite eget ansvar.

Han tog muggen och höll den i handen lite coolt med några fingrar. Det såg lite skakigt ut så jag tänkte att mina farhågor kommer att besannas... Men, grabben, han drack ur muggen. Han spillde några få droppar på bordet och då var jag där med servetten men då tog han av mig den och torkade bordet själv!

Ja... vad ska man säga om Joakim?

Han ger sig aldrig som den krigare han är!!!

A metal heart is hard to tear apart!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj