jorgenomjoakim

Först och främst vill jag be om ursäkt att det varit lite snålt med inlägg senaste dagarna men vi har haft så mycket att göra att jag helt enkelt varken orkat eller hunnit.

Det jag kan lova är att det ska bli bot och bättring på den fronten för nu har det lugnat ner sig lite.

På köpet får ni en lång blogg för er som orkar läsa, annars kan ni spara och läsa senare.

Nedan följer en berättelse jag som gör att jag som pappa kanske är den stoltaste, mest ödmjuka och lyckligaste pappan i hela världen!!!

Jag har längtat efter att få skriva detta ända sen olyckan. Och som jag har längtat!!!

Direkt till...

Dagens GIGANTISKA framsteg:

Fantastiskt!!! Otroligt!!! Jag vet inte hur jag skriva!!! Detta är en av mitt livs lyckligaste dagar!!! FANTASTISKT!!! OTROLIGT!!!

Det här är en dag där jag som pappa känner så otroligt stor ödmjukhet och enormt stor stolthet inför och över vår underbara son.

Joakim kan prata!!! Fattar ni, Joakim PRATAR!!!!

Det som hänt idag är ofattbart. Om man inte varit där vi varit kanske det kan vara svårt att förstå hur viktigt detta framsteg är.

Har man talet och intellektet kvar så man kan kommunicera normalt kommer livet att bli extremt mycket enklare framöver för Joakim oavsett om han måste sitta i rullstol resten av livet. Joakim har både intellekt och tal nu!

Vi har hela tiden trott på denna dag men vi har ju aldrig kunnat vara säkra och våga tro på att den skulle komma. Men, finns det hopp så är det lättare att kämpa och kriga!!!

Under många av mina mörka stunder har jag tvivlat på denna dag... Det har ju varit mycket förtvivlan...

Idag är alla tårar jag gråtit glädjetårar... och jag lovar er att jag har gråtit... Jag är så lycklig nu!!!

Vi vet inte hur det kommer att bli med rullstolen framöver men som det ser ut nu kommer den att hänga med ett bra tag till. Men med Joakims krigarhjärta så han kanske tränar sig ur den också...

Säkert är det fler av er som undrar vad han sagt och hur det gick till...?

Vi har tyckt att Joakim fått lite för stimulans på sjukan (som han säger själv) och vi påtalade det i förra veckan (se bloggen 090429).

Nu börjar det hända saker så nu har Joakim fått träffa sjuksköterskan på dagrehab (ni ser jag lär mig, tänkte på en kommentar jag fick 090429...) och han spelade gitarr och sjöng för Joakim.

Han har en specialgitarr som Joakim fick prova också. Det verkar som om de hade riktig kul tillsammans. Sjuksköterskan fick Joakim att säga "Aaah".

Det var starten till något helt ofattbart underbart!!! Igår när vi var hos honom så kunde han säga "Aaah" när vi frågade honom. Tänk er själva att höra hans röst... Jag bara tjöt av lycka!!!

När vi kom till honom idag så sa han "hej"... Tårarna bara sprutade... Vilken chock! Hur kan det vara möjligt, tänkte jag. Är det sant??? Jo, det är det!!! Äntligen!

Sköterskorna berättade för oss att han igår läste högt på en tavla han har med namn på dem som har planerat att besöka honom. Vi har fixat en sådan tavla så att han har något att se fram emot när han har tråkigt.

Sen trodde sköterskorna att han bara härmade det som sägs till honom och tyckte att det skulle bli kul när/om han kunde prata genom egna initiativ. (observera att de tyckte att det skulle vara kul OM han kommer att kunna prata...)

Det gjorde han lite senare idag. En hel mening!!! Han tittade på mig och sa "Åk å hämta Tilda"

Det är klart man smälter för en sådan uppmaning. Drygt 40 minuter senare var Tilda vid hans sida. Tilda, tack för att du ställer upp så mycket!!!

Jag hade inte berättat att han kunde prata så hon fick ju en chock. Det var så rörande att se. Man blir glad i hela kroppen!

Det är superjobbigt för honom att prata. Joakim måste anstränga sig jättemycket för att prata. Han har ju inte pratat på över 4 månader så det är väl inte så konstigt..?

När han pratar är det ansträngande och han får kämpa för varje ord men han kämpar!!! Han kämpar så otroligt mycket. KRIGAREN!

Man kan se på Joakim hur stolt och lycklig han är att han kan prata. När han säger något så ler han och det bara lyser stolthet i ögonen på honom.

Vilken otrolig krigare han är!!!

Gissa om jag är stolt..? Troligen den stoltaste pappan på jorden...

Orkar ni med att läsa om fler framsteg han gjort?

Jag chansar... Annars kan ni ju spara med att läsa det till en annan gång...

Joakim är mycket svag och har väldigt dålig känsel på hela höger sida. Det gäller allt från hans känsel i huden, hans känsel i munnen, hans styrka i armar och ben och så vidare. Hela hans högra sida är allvarligt försvagad på grund av hans allvarliga skallskador.

På senare tid har den här försvagningen oroat mig alltmer. Ibland har vi tyckt att han utvecklar den sidan också fast det har nog varit önskedrömmar.

Många gånger har jag känt mig övertygad om att han kommer att vara tvungen att leva sitt liv med att vara nära på förlamad på höger sida. Joakims hjärna har inte kunnat skicka signaler till hans högra sida helt enkelt.

Den utveckling vi trott på tidigare har varit att han varit spastisk och därigenom gjort rörelser med till exempel höger hand. Det har inte varit hjärnan som styrt rörelserna utan det har varit spasticiteten och/eller rena reflexer.

Vi har tolkat det som om han gjort medvetna rörelser men det har det nog inte varit. Vi tolkar allt vi ser som framgångar som Joakim gör. Ibland är det feltolkningar men vi måste tro på det vi ser och om det är feltolkning så får vi förhålla oss till det när det uppdagas. Men vi måste ju tro det bästa. Hur skulle det annars bli?? Vårt jobb är att ingjuta mod och hopp i vår krigare!

Vi hade möte på förmiddagen idag och då sa arbetsterapeuten att det är höger sida som är så svag och att det var spasmer och/eller reflexer som var det enda som gjorde att han ens rörde höger arm eller ben.

Arbetsterapeuten och Joakims sjukgymnast är kanonbra!!! De är ett starkt skäl till att vi inte skriver ut Joakim för då skulle inte de ha hand om honom.

Idag. Nu är det inget som helst tvivel. Joakims högra hand fungerar!!! Den är mycket, mycket svag, men den fungerar.

Jag och Joakim var ute, rökare som jag är, och då tog jag Joakims högra hand och frågade om han kunde klämma min hand. Han tittade på mig sen kämpade han och han kämpade... Jag såg hur han kämpade... Sen efter en liten stund kom det... en liten men absolut kännbar rörelse i hans fingrar. Han hade fått krigarhjärnan att förmå honom att röra fingrarna!!! Vilket krigarhjärta vår son har!

Tror ni att det var en engångsföreteelse? Nope!

Lite senare gjorde vi samma test med samma resultat! Tänk er själva, Joakim måste tänka, TÄNKA noga, för att lyckas röra fingrarna på höger hand.

Det var lika jobbigt för Joakim att röra sina fingrar som det skulle vara för mig skriva ett matteprov eller något liknande, kanske till och med jobbigare.

Nu räcker det för idag.

Idag är jag är världens mest ödmjuka, stoltaste och lyckligaste pappa!!!

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj