090512
Eftersom jag inte träffat Joakim på några dagar så kan jag ju inte berätta om några framsteg så ni får hålla tillgodo med enbart mina känslor idag.
Ett tacktal till mina kollegor:
Konferens... Förstår ni hur otroligt jobbigt det kan vara att vara social?
Att le när det kom någon som ville ta en i hand..? Att hela tiden vara beredd på att dra iväg en halvrolig replik..?
Tusans tusan vad slut jag är... Jag säger som Joakim sa åt mig ikväll: "Jag är jävligt trött"...
Utan mina underbara kollegor hade jag nog aldrig klarat av den här resan. Det är extremt jobbigt att vara social i flera timmar när man helst av allt i världen vill vara med Joakim..
Den förståelse jag fått av er... Ni är fantastiska!!! Massor med TACK!!!!
Som Joakim skulle ha sagt: "Fan vad bra ni är"
Joakim svär mycket mer nu än innan olyckan. Jag berättade för honom att han svär mer nu och då sa han att "Du svär ju också jävligt mycket"...
Sant...
Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj
