jorgenomjoakim

Idag tycks det har hänt något... Jag vet inte riktigt vad det är men jag tycker att personalen börjar få lite större förståelse för oss. När vi möter dem i korridoren har många fler börjat hälsa på oss. De återkommer till oss om vi har ställt någon fråga och meddelar att de förstått frågan och de besvarar den så snart det går.

Det finns hopp om dem! Det gläder mig jättemycket!

När allt kommer omkring så är jag övertygad om att det kommer att bli bra för både oss föräldrar och Joakim.

Det här har jag tänkt på ganska mycket...

Att personalen vill Joakims bästa finns det självklart inget tvivel om. Men vi som anhöriga kommer att vara en stor resurs i Joakims vård tillbaka och då är det ju precis lika viktigt att vi också trivs med personalen.

Därför, ni som jobbar inom vården tänk på det här! Se oss anhöriga och tyck om oss fast vi kanske är lite jobbiga ibland.

I vårt fall känns det inte som om vi är de värsta tänkbara anhöriga utan vi har haft förståelse för personalens situation också.

•·         Vi har aldrig krävt utan vi har alltid frågat snällt om hjälp

•·         Vi har aldrig sprungit ut från Joakims rum för att få "förtur" utan vi har alltid väntat på "vår tur", tills personalen haft
tid

•·         De gånger vi gått ut och "haffat" någon som skulle kunna hjälpa Joakim är det för att vi helt enkelt ville underlätta för dem, inte för att Joakim ska få "förtur". När han låg på kirurgavdelning 8 ("åttan") kände vi personalen så bra så då var det enklare för både dem och oss att vi gick ut och frågade rätt person.

Men det är superviktigt att vi samarbetar. Den person personalen vårdar är ju den person vi älskar... Vi har alla samma mål!

Hur som helst så är jag jätteglad att se att vi har fått en bättre relation till personalen som är så viktiga för Joakim!

Nu blev det ju inte så mycket i bloggen om Joakim som jag lovat i min blogg. Den heter ju http://jorgenomjoakim.blogg.se/ men när jag döpte bloggen visste jag inte redigt vilka problem vi som anhöriga skulle ställas inför...

Jag, Mia och Mikaela hamnar ibland mitt emellan. Personalen vårdar Joakim så bra de bara kan men ibland har det känts som om vi som känner grabben bäst blivit bortglömda. På "åttan" kände vi oss mer delaktiga. Fast idag kändes det som om vi är på väg dit nu också.

Dagens framsteg:

Idag har vi sett att hans högra sida, både armen och benet, rör sig mycket mer än tidigare. (det här är ingen önskedröm!)

Joakims högra arm och hand har varit väldigt stela. Benet har han nästan inte rört alls.

Det vi sett idag är att när han legat i sängen så har han själv flyttat höger ben jättemycket för att han ska ligga bekvämt!

Armen och handen har han tidigare varit lite mjukare i än vad han varit i benet.

Men, förut så har han haft höger hand under hakan med böjd arm och näven har varit knuten.

Det är INTE bra.

Nu har han armen i mycket bättre vinkel, dock inte helt utsträckt som man skulle önska, typ armbågen i 90 graders vinkel (En känd snapsvisa är: Armen i vinkel, det vankas finkel...).

Det är jättejobbigt för Joakim att sträcka ut armen helt. Men fingrarna har han rätat ut! Han har använt sin "bättre" hand, vänster, till att dra ut fingrarna. Han har tränat upp det här själv!

Eftersom Joakim hade fler blödningar på vänster hjärnhalva, det är vänster hjärnhalva som styr höger sida, så innebär de här framstegen att han läker blödningarna bra!

Joakim, världens krigare!!!

Joakim var lite orolig på eftermiddagen idag. Vi vet inte redigt varför men han kunde inte koppla av.

Musik, tänkte jag! Självklart ville han lyssna på musik... Så vi satte på stereon. Men han var fortfarande lite orolig. Det verkar som om något var fel...

Jag bör skiva och provade med AIK-trubaduren och då somnade han.

Hur ska man tolka det...? Blev han trygg eller tröttnade han...?

Som Bajare så tänker jag att han troligen tyckte det var så trist att höra trubaduren sjunga om vad Frisk ska göra med domarpipan... Eller varför man måste ha gasmask när man går till Söderstadion (Hammarbys arena)...?

Som pappa vet jag att han blev trygg och bara njöt av tillvaron och därför somnade han!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj