jorgenomjoakim

Joakim är inskriven på en kirurgavdelning eftersom han hade lite grejer inopererade när han kom från Uppsala till Västerås. Nu är alla hjälpmedel borttagna så att nu finns inga hinder för att han skulle kunna komma till Neurorehab. Det är en rehabiliteringsavdelning som är specialister på skallskador.
Jag har läst någonstans (troligen på nätet...) att det är viktigt för skallskadade att snabbt komma in i specialistvård och anpassad träning. Ju förr de kommer i träning desto mindre är risken att skadorna blir bestående. Idag har Neurorehab i Västerås 10 patienter inlagda på 8 platser. Det är två patienter i kö. Det är bedrövligt att det bara finns 8 platser på neurorehab. De servar hela Västmanland. Åtta platser... När man vet att det är otroligt viktigt att patienterna kommer till rehabilitering snabbt är det i det närmaste skandal att det bara finns 8 platser i Västmanland.

Sen har jag fått veta att Neurorehab i Västerås är MYCKET duktiga på den typ av skador Joakim har, vilket gläder oss så mycket!!!

Personalen på Joakims avdelning är helt fantastiska och försöker verkligen att hjälpa honom på alla sätt. De tjatar på Neurorehab... De tränar honom varje dag efter absolut bästa förmåga... Men jag vill ju att Joakim ska få absolut bästa tänkbara vård och det får han tyvärr inte nu. Men, all, all, heder till hans nuvarande personal för deras jobb de utför för Joakims skull!!!

Jag pratade med hans läkare idag och han berättade att Joakim förmodligen kommer till Neurorehab i nästa vecka.

För övrigt så läkaren också varit kanon mot oss!!! Jan, du är så otroligt bra mot oss och Joakim och jag hoppas verkligen att du förstår hur viktigt det är!!!  

Det kändes så otroligt skönt att det äntligen börjar närma sig specialistbehandling. Tidigare befann vi oss i ovisshet. När kommer han att få specialistbehandling? Nästa vecka, om en månad, kan det ta fram till sommaren...?

Som ni förstår är ovissheten bland det värsta jag vet... Har fått överdos av ovisshet!

Förresten borde jag tackat personalen tidigare. Både personalen i Uppsala och nu när han är i Västerås. Utan den fantastiska personal som har haft hand om Joakim skulle jag och Mia aldrig orkat med det här. De har inte bara tagit hand om Joakim, de har verkligen varit omtänksamma mot oss!!!

Nu är jag i alla fall glad att Joakim kommer till rätt avdelning inom acceptabel tid. Eftersom han inte kan föra sin egen talan är det vi som har det ansvaret och jag kan bli riktigt sur om jag inte får min vilja igenom. Jag kommer att vara mycket tydlig över att det inte är hans personal jag är sur på utan systemet. Sen är man sig själv närmast och då känns det som om jag vill ha förtur för Joakim är ju faktiskt i arbetsför ålder (18 år) och kommer att dra in många skattekronor om han får vård i tid. Får han inte vård i tid kanske han kommer att kosta extremt många skattekronor...

Personalen skriver dagbok om vad Joakim gör när inte vi är där. En av dagens höjdpunkter är när vi kommer till Joakim och får läsa vad han gjort på kvällen innan och på förmiddagen innan vi är där.

Idag berättade sköterskan Anneli att Joakim själv höll i tandborsten och borstade tänderna själv! Anneli berättade att igår kväll när de skulle göra nattgott så frågade hon om han kunde ta av sig tröjan för nu är det kväller (som Rumpnissarna brukar säga... ) och då drog han i tröjan och försökte ta av sig den. Nu är ju grabben riktigt på gång.

När vi var där idag så var han ganska trött. Det beror nog på att han var mycket vaken igår och då tar han igen vilan som han behöver. Men när han vaknade så var han torr i munnen och då ville jag ge honom vatten. Jag tog en liten mugg vatten och en sked och han bet ihop och ville inte ha något i munnen. Men när det kom in några droppar som smakade gott och han kände att det inte var någon elak sköterska som lurat mig att ge honom något som smakade illa eller gjorde ont att få i munnen så

smackade han i sig. Efter det gapade han och han drack ganska mycket vatten, typ fyra till fem teskedar.

Sen beställde vi in glass från avdelningens välsorterade kök och självklart kommer det in glass, gammeldags vanilj. Då smaskade han i sig fyra skedar!

Nu är han väl mätt tänkte jag för han hade precis fått en dos mat i magen också men han ville ha mer vatten. Jag frågade honom om han ville ha vatten och då visade han att han ville det så då drack han ett par, tre skedar till. Det blir ju lite kladdigt i munnen av glass så det är nog skönt att skölja munnen med vatten.

Snart, snart äter Joakim själv!!!

Så snart det är möjligt ska vi ta med oss Calzone med extra ost från Milano. Har hört att den kallas "Jockes Pizza" hos dem. Det är det han använder mina rikskuponger till... Det är ju bättre att ge honom rikskuponger än pengar när han sticker ut för han skulle hellre tanka upp pengarna än att äta... Sen slutar det med att jag får svälta sista halvan av månaden när mina rikskuponger är slut...

Nu har jag påmint min "webmaster", min dotter, igen att hon ska ändra storleken på texten på bloggen. Är hon lat...? Nä, hon har mycket med själv. Du vet att jag och mamma älskar dig!!!

Kolla in hennes blogg! Hon skriver underbart om sin lillebror. Sen är det så otroligt kul att se hur hon skriver om hur barnet i hennes mage utvecklas från vecka till vecka!

http://mikaelasvardag.blogg.se/

Troligen har jag glömt någon positiv framgång han gjort. Tänk att han gör så många framgångar att man riskerar att glömma bort allt...? Visst är det underbart???

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj