090314
Vi har valt att inte lägga ut bilder på vår underbara son! Skälet är att jag skulle aldrig någonsin förlåta mig själv om jag kränkt hans intigritet. Joakims intigritet är viktigast för oss!!!
Skit också... HEAT vann inte...
Bloggen skulle handla om Joakims väg tillbaka... Men den fyller en funktion som terapi för mig. Nu måste jag berätta mer om att det finns änglar!!!
Änglar finns!!!
Tänk igår när de kom och hälsade på oss... Paret som råkat ut för nästan samma sak som hänt oss.
Innan första gången vi träffade dem så började min optimism tryta något. Kommer Joakim någonsin klara det här? (Se bloggen den 17 februari 2007). Jag var så rädd att min grabb skulle bli ett kolli i vården... Jag vägrade att tro det men man måste ju vara realist också... Optimisten tog över realisten... En optimist och en pessimist har rätt ungefär lika många gånger, vem tror ni mår bäst på själva "resan"?
Någon sekund... Har jag gett upp? Kommer Joakim tillbaka? Är så trött...
När vi träffade det här underbara paret så fick vi ju se med egna ögon att det finns anledning att hoppas.
Vi visste inte om det var lönt att vara hopplös optimist förut. Vi har hela tiden kämpat för att vara positiva men vi visste inte om det var lönt att vara det. Läkare och alla andra var alltid så försiktiga.
Läkarna sa att det kanske, möjligen, eventuellt men kanske inte men om vi hade sanslös tur... kanske skulle Joakim kunna... Gå? Prata? Leva ett hyfsat normalt liv? Köra bil?
Vi har inte fått veta någonting... Vi vet ingenting... frustrationen är fruktansvärd!!
Vad vi förstår så vill inte läkarna att anhöriga ska få för mycket hopp... Varför..?
Det är ju vårat hopp som tillför Joakim energi!!! Hur i helvete (ursäkta svordomen, troligen den första i hela bloggen...) ska vi kunna vara Joakims stöd om vi inte får hopp från läkarna?
Det par vi träffat hade samma diagnos som Joakim och de ger oss så MYCKET energi! Nu vet vi att det finns anledning att strida, att det finns skäl att kämpa. Att det finns hopp om att Joakim ska komma tillbaka till ett hyfsat normalt liv.
Killen i paret jobbar nu, han kör bil, hans skador var ungefär lika som Joakims.
Det finns hopp!
Änglar. ni finns!!!
Paret som hjälper oss är våra ÄNGLAR!!!
Paret som vände upp och ner på Phuket, Kata, Karon för att hitta en Billabong-keps till Joakim. Vi fick ju inte ens betala för kepsen.
Änglar finns!!!
Utan änglar hade vi aldrig någonsin orkat med att kämpa vidare. Joakim behöver er, våra änglar!!! Vi föräldrar behöver er också för att orka!!!
Dagens framsteg:
Sabaton och Hammerfall regerar!!! Jag spelade in en video med telefonen, eftersom jag valt att inte visa bilder på pojken så får ni tyvärr inte se den, men ni skulle verkligen älska hans uttryck!
Han var lycklig när han lyssnade. Han log när Mia försökte sjunga med, han log när han tittade på mig, vi har samma musiksmak, han log... Joakim älskar musik!
Jag grät när jag såg hur lycklig han varit idag! Jocke (första gången jag använt hans smeknamn...) har varit lycklig idag!!!
Vet inte redigt varför men han har varit så lycklig idag och då har jag också blivit lycklig!!! Jag älskar Joakim!!!
Framsteget då? Han ville ligga kvar i sängen och lyssna på musik istället för att sitta i rullstolen. Vi frågade om han ville upp i stolen och då svarade han Nej på skylten...
Hammerfall och Sabaton var viktigare än att komma upp!!!
Joakim har varit mycket mer tydlig med vad han vill! Han har nickat, ruskat på huvudet mer tydligt än tidigare, han har pekat på sin "Ja-, Nej-skylt" oftare. Han fick skylten igår och han börjar äntligen att använda den. Fast bara när han vill...
Det är gudomligt skönt att han börjar hjälpa oss!!!
Jag älskar Joakim!!!
Skälet till att grabben var på bra humör idag var nog att han har haft besök av sina kusiner, 7 år och 5 och ett halvt år gamla.
Han älskar barn!
Yngsta satt i hans knä när de gick till cafeterian och han höll om henne så hon inte skulle trilla och den äldsta höll han i handen...
Igår när paret som har varit i vår situation kom och hälsade på så hade de med sig sina barn och Joakim lekte "titt-ut" med deras 4 åriga son. Han log som en ängel!!!
Tänk att det finns så små änglar... Barn är ÄNGLAR!!!
Änglar finns!!!
Det är så skönt att veta att Joakim hela tiden finns bland alla er ÄNGLAR!!!
Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj
Tror du har rätt i det där med hopp.Känns somen samhällssjuka attvi är rädda för optimism.
Den här bloggen är iaf ett litet ljus i mörkret. Och härligt att läsa om musikens helande kraft.
