090328

Hej!

Ledsen att det inte kom något inlägg igår. Hade fullt upp...

Blev jätteglad över era kommentarer mina kära kusiner!!!

CrimsonAnna. Hoppas att konserten var bra!


Igår och idag har varit en av de bästa dagar på vår resa mot Joakims tillfrisknande!

Han har gjort gigantiska framsteg i sin utveckling och vi är så enormt glada så det finns nästan inte ord för hur lycklig jag är...

Som jag skrivit förut så har han haft rätt många "sovdagar" och när han har sina sovdagar smälter han intrycken och allt han lärt sig. Sen använder han sina "sovdagar" till att ladda för nya framsteg. Eftersom han har haft ovanligt många "sovdagar" så har det också kommit ovanligt stora framsteg. Om ni bara visste hur mycket jag älskar vår starka krigare till son!!!


Dagens framsteg: (Nu ni... Spänn fast er!!!)

Han har gjort så stora framsteg så det här kanske blir lite rörigt i texten... Jag vill ju berätta så mycket och är lite ivrig...


De stora framstegen började igår fast jag hade inte tid att skriva något igår.

När han fick sin mobil första gången var den SIM-kortlåst. Igår hade jag låst upp den åt honom och då gick han igenom sina olästa sms... Det var det första han gjorde, öppnade olästa sms och läste dem... Sen tryckte han av misstag på någon knapp så det gick iväg ett samtal och då skulle jag hjälpa honom att trycka bort det så han inte ringde upp någon, han har ju inget tal ännu. Då ryckte han till sig telefonen av mig snabbt och tryckte bort samtalet... Han litade inte på att jag kunde med hans telefon... Men det är stort att han har sådan otrolig koll.

Jag älskar vår starka krigare till son!!!


Igår började han för första gången fråga oss saker. Han börjar bli nyfiken på det han inte förstår. Obegripligt stort!

I taket i korridoren finns en skylt där det är gröna och röda siffror som blinkar. De gröna siffrorna innebär personalen är inne på det rum som siffran visar. Exempel om det blinkar "03" i grönt så har rum nummer 3 personal därinne. Om det blinkar "02" i rött innebär det att den som ligger i rum nummer 2 har larmat och väntar på hjälp.

Igår pekade Joakim på skylten och tittade på mig. Jag såg att han undrade vad det var så jag förklarade att om han trycker på sin larmknapp så kommer det att blinka "02" i rött för då vill du att personalen ska komma till dig. Sen gick vi in på hans rum och visade knappen han skulle trycka på för att få hjälp. Självklart har vi visat knappen förut men nu visade vi honom så han fick ett samband.


Det finns "spritautomater" (skulle jag vilja ha hemma, en spritautomat hemma vore läckert...) på väggarna. Det finns spritautomater utanför varje rum och på andra ställen också. Det gör att det är enkelt för personal och anhöriga att sprita händerna för att minska risken för att föra olika smittor vidare.

När vi tog vår dagliga promenad i korridoren så sträckte Joakim ut handen och tog tag i automaten utanför hans rum och tittade på mig. Han har sett hur personalen sätter handen under automaten men han har inte förstått varför. Jag berättade vad det var och hur man gör så han satte handen under automaten och sen kom det en skvätt handsprit på handen. Då ryckte han undan handen. Det var lite otäckt...

Förstå hur stort det är att han börjar fråga saker!!!!!!!!!


Maten fungerar allt bättre så igår slapp han mat i sonden helt och hållet. Snart är sista slangen borta!!! Från att varit full av slangar, sladdar, kopplingar och allt möjligt så är han äntligen snart fri från alla hjälpmedel utifrån! Det är så skönt!

Jag älskar vår starka krigare till son!!!


Nu till Dagens framsteg:

Vi hade med oss pizza från Milano i Hallstahammar idag. Calzone med extra ost. Hans absoluta favvopizza! För bara en vecka sen trodde jag att denna dag skulle vara ganska långt borta... Nu har vi äntligen kunnat sitta i konferensrummet tillsammans med Joakim och käka pizza. Det var så underbart att jag inte riktigt förstår det i skrivande stund... Så overkligt...

Milano är så underbara, de bjöd Joakim på hans pizza. Vi behövde inte betala för hans pizza och det var stort av dem!

För er som känner Joakim vet att Joakim har svårt att äta direkt när han vaknar. Det brukar ta ganska lång tid innan han äter mat efter han vaknat. När vi kom till honom så låg han och sov. Han sov som en stock! Personalen tog i alla fall upp honom och då tänkte jag att det här kommer nog inte gå så bra... Han var trött, nyvaken och då brukar han inte vara hungrig.

Vi berättade att vi hade pizza från Milano med oss, Calzone med extra ost. Då log han.

Jag, Mia och Joakim satt i eget rum där det var lugn och ro. När Joakim tog första tuggan, eftersom Joakims högra hand/arm är så svag så brukar jag skära upp en bit och sen ger jag Joakim gaffeln, så log han när han tuggade... Han log när han åt... Han älskar Calzone med extra ost...

Halva pizzan käkade han upp! För någon som inte ätit mat på typ 14 veckor är en halv pizza en gigantisk portion... Han älskar Calzone med extra ost från Milano!

Jag älskar vår starka krigare till son!!!


Joakim gillar att spela poker. Som jag skrivit tidigare så har ju han lärt sjukgymnasten att lira Texas Hold´m.

Vi har tagit med oss ett av hans pokerset men det har inte varit läge att testa förrän idag. Idag har han inte varit så trött när vi besökt honom.

Efter maten så gick vi en liten promenad och köpte tidningen i kiosken sen gick vi upp på avdelningen och Joakim och jag spelade poker.

Eftersom jag spelar en hel del nätpoker så sköter systemet ordningen på när/hur man bettar. Jag blev tvungen att fråga Joakim vem som lägger marker först. Det beror på vem som ger. Då pekade han på mig. Han hade total kontroll över det.

Vi spelade poker med markerstaplar som var 10 gånger big blind. Det är svårt att förklara...

Hur som helst så spelade vi och min ambition var att vinna! Han spelade skitbra! Jag tittade på hans kort i smyg efter varje hand och han spelade sina händer mycket skickligt!!!

Vid några tillfällen där jag lagt in ganska mycket marker så synade han av mig med blicken och tittade noga på mig och mina ansiktsuttryck för att se om jag bluffade...

I slutet gick jag "all in", alla mina marker på bordet. Då visar man upp korten så alla spelare ser vad man har för hand. Då frågade jag vem som hade bäst hand, han kollade snabbt på mina kort och sen pekade han på sig själv och gjorde tummen upp!!!

Poker kan han!!!

Joakim vann!!!

Det hör till saken att jag med varierande resultat spelar en del poker på nätet. På det stora hela ligger jag i alla fall inte minus så jag är inte helt borta när det gäller att lira poker

Jag älskar vår starka krigare till son!!!


Vi tittade lite på fotografier och då var det ett foto han fastnade för. Han tog tag i kortet och ville titta mer på det. Sen tittade han på Mia, kortet och sen tittade han på väggen bredvid honom. Vi frågade, vill du ha kortet på väggen? Då nickade han... Han ville ha kortet på väggen!!!


Larmknappen!

Igår frågade ju Joakim vad skylten i taket betydde och vi berättade att om han larmar så kommer hans rumsnummer, 02, upp på tavlan och blinkar rött.

Ikväll när han låg i sängen tog han sig på pannan. Vi frågade om han hade ont i huvudet och då nickade han. Jag sa att jag sticker iväg och säger åt en sköterska att du vill ha en Alvedon. Innan jag hade gått ut så hade han tryckt på Larmknappen. Sen tittade han på mig och pekade på larmknappen sen pekade han på dörren. Han berättade för mig att man kan trycka på larmknappen då kommer det personal genom dörren.

Det borde du väl begripa, pappa, tänkte han väl. Det var ju du som berättade det igår...

Vad ska man säga...?


På det stora hela så har han börjat kommunicera extremt mycket mer idag!!! Han pekar, visar, svarar på ja-, nejfrågor, är mycket tydligare på det stora hela. Svårt att förklara men det är så underbart att tårarna har runnit under hela tiden jag skrivit det här...

Jag älskar vår starka krigare till son!!!


Igår stekte jag köttbullar och gjorde köttfärslimpa till Joakim för hans matlådor börjar ta slut.

Ikväll kommer Mikaela med sin sambo, S, hit och äter. Det blir köttbullar och stuvade makaroner som S älskar och sås och potatis som Mikaela älskar. Det blev många köttbullar igår...

Det kommer dessutom att bli köttbullar över som jag kan ha på mackan. Supergott!!!


Jag älskar vår starka krigare till son!!!


Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du skriver bra och utförande, men att skriva att du älskar honom 6 ggr gör mig lite konfunderad, har du samvetskval gentemot dina barn, du kanske skulle sagt det när dom var mindre också.

2009-03-28 @ 22:01:04
Postat av: Jörgen

Om du kände oss skulle du nog veta att jag inte behöver ha en enda sekund dåligt samvete för hur mycket jag visat att jag älskar mina barn! Både före och efter olyckan.

Pappa och make i en helt underbar familj

2009-03-28 @ 23:05:43
URL: http://jorgenomjoakim.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jag håller med dig fullständigt, men det är inte den bilden jag har fått av dig, av andra. Därför mitt inlägg.

2009-03-28 @ 23:48:58
Postat av: Anonym

Hej Jörgen och Mia, ville bara tala om att jag följer bloggen i princip varje dag, du skriver skitbra! Nästan som en Leksing(tror du är lite Leksing i smyg) :) Ja, iallfall tänkte jag säga att det är oerhört roligt att höra om Jocke och att han blir bättre! saknar Jocke och sitter nu klockan 3 på en lördagkväll och tänker på gamla minnen, som det finns många av! Hade första krogrundan ihop bland annat! :) Tack för att du skriver, fortsätt med det! har inte kunnat skriva kommentarer men fick byta webläsare så nu gick det :) hälsa Jocke från mig! :D



//Simon Norlin

2009-03-29 @ 03:12:04
Postat av: Milla

Finns bara en kommentar som kan sammanfatta allt som händer nu!

UNDERBART

2009-03-30 @ 08:43:06
Postat av: ia

Hej!



Har läst din blogg i några veckor nu och jag kan inte annat än hålla med att du skriver på ett helt fantastiskt sätt. Joakim kommer att bli så rörd när han snart kommer kunna att läsa igenom den här bloggen och se allt du skrivit om honom.



Tänkte också skriva att jag förstår eran lycka med minsta lilla framsteg som Joakim tar. Jag satt själv på NIVA i Uppsala när min mamma låg där. Och man blev jätteglad när febern gick ner till 43 från 45 grader. Man blev glad när trycket i hjärnan gick ner från 32 till 28!Småsaker som egentligen inte spelar nån roll! Tyvärr överlevde inte min mamma. Men jag vill säga är att jag förstår att dessa "små" framsteg som Joakim tar verkligen är stora för de anhöriga! Och jag tror att han snart kommer vara på benen igen!



Lycka till och fortsätt skriv!



Kram!

2009-03-30 @ 14:13:49
Postat av: Anonym

Hej!



Har läst din blogg i några veckor nu och jag kan inte annat än hålla med att du skriver på ett helt fantastiskt sätt. Joakim kommer att bli så rörd när han snart kommer kunna att läsa igenom den här bloggen och se allt du skrivit om honom.



Tänkte också skriva att jag förstår eran lycka med minsta lilla framsteg som Joakim tar. Jag satt själv på NIVA i Uppsala när min mamma låg där. Och man blev jätteglad när febern gick ner till 43 från 45 grader. Man blev glad när trycket i hjärnan gick ner från 32 till 28!Småsaker som egentligen inte spelar nån roll! Tyvärr överlevde inte min mamma. Men jag vill säga är att jag förstår att dessa "små" framsteg som Joakim tar verkligen är stora för de anhöriga! Och jag tror att han snart kommer vara på benen igen!



Lycka till och fortsätt skriv!



Kram!

2009-03-30 @ 14:14:33
Postat av: Jörgen

Hej,

Jag är så ledsen att din mor inte klarade sig.



Det gläder mig att du i din storhet kan och orkar kommentera min blogg med tanke på vad du själv gått igenom.



Tusen kramar och min stora vördnad inför din mor

Jörgen

(pappa och make i en helt underbar familj)

2009-03-30 @ 22:09:49
URL: http://jorgenomjoakim.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0