jorgenomjoakim

Orkar inte blogga så många ord idag... Har ägnat kvällen åt att se till att Joakim får god mat när han är på sjukhuset.

Idag har jag lagat:

•Ø  Stuvade makaroner och hemrullade köttbullar

•Ø  Ris och korvstroganoff

•Ø  Pannkakor

Nu har han lite att välja på. Han har lite spagetti och köttfärssås och lasagne kvar.

Självklart är allt hemgjort, inga halvfabrikat.

Det tar på krafterna att laga mat men vår älskade son måste också få krafter så han kan kämpa sig vidare mot nya framsteg!

Dagens framsteg:

Joakim börjar kommunicera mer med oss. Han gör tecken och ibland är de supertydliga och ibland förstår vi inte vad han menar. När jag inte fattar blir han arg. Är det konstigt? Han kan inte göra sig förstådd med ord och då blir han superförbannad om jag inte fattar vad han menar och jag har full förståelse för honom.

Både jag och Joakim blir förtvivlade...

Tänk, för varje dag som går så närmar jag mig det faktum att jag snart ska bli morfar... Underbart!!!

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj

Snart kommer nog Joakim hem på en längre permis och då ska grillen vara redo... Premiären brukar vara tidigare, hade planerat grillpremiären till juldagen för då var min plan att jag skulle grilla revbensspjäll på utegrillen till Mikaelas sambo men det blev ändrade planer... Hann inte iordningställa grillen till dess av förklariga skäl...

Gjorde rent utegrillen igår och det tog lite längre tid än jag trodde därför ingen blogg igår.

Joakim älskar grillat, om det inte tar för lång tid och inte är kycklingfile´... Det är mitt fel att han inte gillar kyckling, samma mat en dryg vecka kan ta död på den godaste mat man äter...

Dagens framsteg (och gårdagens):

Igår var Joakims lilla kusin och hälsade på, pojken är sex veckor. Kusinen var där med pappa (Joakims morbror), mamma och Joakims morfar.

Pojken är alltså född efter olyckan.

Joakim log när pojken kom och han tittade på sin morbror... "Är det din grabb...?" såg det ut som han frågade morbror...

Jag är inte helt säker hur mycket Joakim kan koppla olika saker. Innan olyckan visste Joakim att hans morbror ska bli pappa men jag vet inte om han minns det. Men en sak vet jag helt säker, han älskar barn!!!

Pojken var med under hela besöket och Joakim tittade till honom då och då och varje gång log Joakim!  

Är han inte en krigare?

Jag ställde Joakims rullstol bredvid barnvagnen så han skulle nå pojken. Han gosade med sin lilla kusin och strök pojken över kinden, Joakim höll honom i den lilla hand kusinen har OCH HELA tiden log han!

När de skulle åka hem så var det första gången Joakim vinkade när besöket åkte hem. Han vinkade till lilla barnet på sitt gamla vanliga coola sätt med pekfingret!

Joakim vinkade för första gången!!!

Är han inte en krigare?

Jag träffade en kund idag som hade en hundvalp. När jag berättade för Joakim om hur hundvalpen bäddade i sin säng och höll på så mycket att valpen till slut trillade omkull och gjorde en kullerbytta och ramlade på rygg så log han brett, när jag berättade att hunden gått ut i hallen och snott en av mina dojjor så såg det ut som om Joakim skrattade...

Rasen på kundens hund var en av de äldsta som finns och den rasen kan tydligen inte skälla. När jag berättade det log Joakim och nickade... En sån hund skulle vi ha i stället för Buster som skäller så öronen går sönder... Han nickade utan att jag ställde någon fråga...

Är han inte en krigare?

Det är så skönt, så obeskrivligt skönt att man kan berätta saker för honom när man är hos honom och veta att han kan ta del av det vi berättar.

Att man kan roa honom med att berätta roliga saker. Att se att han blir glad... Att se att vi kan ge honom livskvalitet... Livskvalitet!!!

Vad är viktigt här i livet...? Mitt svar är nog: LIVSKVALITET!!!

Är han inte en krigare?

Längtar verkligen efter att få bli morfar....

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

CrimsonAnna. Hoppas att konserten var bra!

Igår och idag har varit en av de bästa dagar på vår resa mot Joakims tillfrisknande!

Han har gjort gigantiska framsteg i sin utveckling och vi är så enormt glada så det finns nästan inte ord för hur lycklig jag är...

Som jag skrivit förut så har han haft rätt många "sovdagar" och när han har sina sovdagar smälter han intrycken och allt han lärt sig. Sen använder han sina "sovdagar" till att ladda för nya framsteg. Eftersom han har haft ovanligt många "sovdagar" så har det också kommit ovanligt stora framsteg. Om ni bara visste hur mycket jag älskar vår starka krigare till son!!!

Dagens framsteg: (Nu ni... Spänn fast er!!!)

Han har gjort så stora framsteg så det här kanske blir lite rörigt i texten... Jag vill ju berätta så mycket och är lite ivrig...

De stora framstegen började igår fast jag hade inte tid att skriva något igår.

När han fick sin mobil första gången var den SIM-kortlåst. Igår hade jag låst upp den åt honom och då gick han igenom sina olästa sms... Det var det första han gjorde, öppnade olästa sms och läste dem... Sen tryckte han av misstag på någon knapp så det gick iväg ett samtal och då skulle jag hjälpa honom att trycka bort det så han inte ringde upp någon, han har ju inget tal ännu. Då ryckte han till sig telefonen av mig snabbt och tryckte bort samtalet... Han litade inte på att jag kunde med hans telefon... Men det är stort att han har sådan otrolig koll.

Jag älskar vår starka krigare till son!!!

Igår började han för första gången fråga oss saker. Han börjar bli nyfiken på det han inte förstår. Obegripligt stort!

I taket i korridoren finns en skylt där det är gröna och röda siffror som blinkar. De gröna siffrorna innebär personalen är inne på det rum som siffran visar. Exempel om det blinkar "03" i grönt så har rum nummer 3 personal därinne. Om det blinkar "02" i rött innebär det att den som ligger i rum nummer 2 har larmat och väntar på hjälp.

Igår pekade Joakim på skylten och tittade på mig. Jag såg att han undrade vad det var så jag förklarade att om han trycker på sin larmknapp så kommer det att blinka "02" i rött för då vill du att personalen ska komma till dig. Sen gick vi in på hans rum och visade knappen han skulle trycka på för att få hjälp. Självklart har vi visat knappen förut men nu visade vi honom så han fick ett samband.

Det finns "spritautomater" (skulle jag vilja ha hemma, en spritautomat hemma vore läckert...) på väggarna. Det finns spritautomater utanför varje rum och på andra ställen också. Det gör att det är enkelt för personal och anhöriga att sprita händerna för att minska risken för att föra olika smittor vidare.

När vi tog vår dagliga promenad i korridoren så sträckte Joakim ut handen och tog tag i automaten utanför hans rum och tittade på mig. Han har sett hur personalen sätter handen under automaten men han har inte förstått varför. Jag berättade vad det var och hur man gör så han satte handen under automaten och sen kom det en skvätt handsprit på handen. Då ryckte han undan handen. Det var lite otäckt...

Förstå hur stort det är att han börjar fråga saker!!!!!!!!!

Maten fungerar allt bättre så igår slapp han mat i sonden helt och hållet. Snart är sista slangen borta!!! Från att varit full av slangar, sladdar, kopplingar och allt möjligt så är han äntligen snart fri från alla hjälpmedel utifrån! Det är så skönt!

Jag älskar vår starka krigare till son!!!

Nu till Dagens framsteg:

Vi hade med oss pizza från Milano i Hallstahammar idag. Calzone med extra ost. Hans absoluta favvopizza! För bara en vecka sen trodde jag att denna dag skulle vara ganska långt borta... Nu har vi äntligen kunnat sitta i konferensrummet tillsammans med Joakim och käka pizza. Det var så underbart att jag inte riktigt förstår det i skrivande stund... Så overkligt...

Milano är så underbara, de bjöd Joakim på hans pizza. Vi behövde inte betala för hans pizza och det var stort av dem!

För er som känner Joakim vet att Joakim har svårt att äta direkt när han vaknar. Det brukar ta ganska lång tid innan han äter mat efter han vaknat. När vi kom till honom så låg han och sov. Han sov som en stock! Personalen tog i alla fall upp honom och då tänkte jag att det här kommer nog inte gå så bra... Han var trött, nyvaken och då brukar han inte vara hungrig.

Vi berättade att vi hade pizza från Milano med oss, Calzone med extra ost. Då log han.

Jag, Mia och Joakim satt i eget rum där det var lugn och ro. När Joakim tog första tuggan, eftersom Joakims högra hand/arm är så svag så brukar jag skära upp en bit och sen ger jag Joakim gaffeln, så log han när han tuggade... Han log när han åt... Han älskar Calzone med extra ost...

Halva pizzan käkade han upp! För någon som inte ätit mat på typ 14 veckor är en halv pizza en gigantisk portion... Han älskar Calzone med extra ost från Milano!

Jag älskar vår starka krigare till son!!!

Joakim gillar att spela poker. Som jag skrivit tidigare så har ju han lärt sjukgymnasten att lira Texas Hold´m.

Vi har tagit med oss ett av hans pokerset men det har inte varit läge att testa förrän idag. Idag har han inte varit så trött när vi besökt honom.

Efter maten så gick vi en liten promenad och köpte tidningen i kiosken sen gick vi upp på avdelningen och Joakim och jag spelade poker.

Eftersom jag spelar en hel del nätpoker så sköter systemet ordningen på när/hur man bettar. Jag blev tvungen att fråga Joakim vem som lägger marker först. Det beror på vem som ger. Då pekade han på mig. Han hade total kontroll över det.

Vi spelade poker med markerstaplar som var 10 gånger big blind. Det är svårt att förklara...

Hur som helst så spelade vi och min ambition var att vinna! Han spelade skitbra! Jag tittade på hans kort i smyg efter varje hand och han spelade sina händer mycket skickligt!!!

Vid några tillfällen där jag lagt in ganska mycket marker så synade han av mig med blicken och tittade noga på mig och mina ansiktsuttryck för att se om jag bluffade...

I slutet gick jag "all in", alla mina marker på bordet. Då visar man upp korten så alla spelare ser vad man har för hand. Då frågade jag vem som hade bäst hand, han kollade snabbt på mina kort och sen pekade han på sig själv och gjorde tummen upp!!!

Poker kan han!!!

Joakim vann!!!

Det hör till saken att jag med varierande resultat spelar en del poker på nätet. På det stora hela ligger jag i alla fall inte minus så jag är inte helt borta när det gäller att lira poker

Jag älskar vår starka krigare till son!!!

Vi tittade lite på fotografier och då var det ett foto han fastnade för. Han tog tag i kortet och ville titta mer på det. Sen tittade han på Mia, kortet och sen tittade han på väggen bredvid honom. Vi frågade, vill du ha kortet på väggen? Då nickade han... Han ville ha kortet på väggen!!!

Larmknappen!

Igår frågade ju Joakim vad skylten i taket betydde och vi berättade att om han larmar så kommer hans rumsnummer, 02, upp på tavlan och blinkar rött.

Ikväll när han låg i sängen tog han sig på pannan. Vi frågade om han hade ont i huvudet och då nickade han. Jag sa att jag sticker iväg och säger åt en sköterska att du vill ha en Alvedon. Innan jag hade gått ut så hade han tryckt på Larmknappen. Sen tittade han på mig och pekade på larmknappen sen pekade han på dörren. Han berättade för mig att man kan trycka på larmknappen då kommer det personal genom dörren.

Det borde du väl begripa, pappa, tänkte han väl. Det var ju du som berättade det igår...

Vad ska man säga...?

På det stora hela så har han börjat kommunicera extremt mycket mer idag!!! Han pekar, visar, svarar på ja-, nejfrågor, är mycket tydligare på det stora hela. Svårt att förklara men det är så underbart att tårarna har runnit under hela tiden jag skrivit det här...

Jag älskar vår starka krigare till son!!!

Igår stekte jag köttbullar och gjorde köttfärslimpa till Joakim för hans matlådor börjar ta slut.

Ikväll kommer Mikaela med sin sambo, S, hit och äter. Det blir köttbullar och stuvade makaroner som S älskar och sås och potatis som Mikaela älskar. Det blev många köttbullar igår...

Det kommer dessutom att bli köttbullar över som jag kan ha på mackan. Supergott!!!

Jag älskar vår starka krigare till son!!!

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj

Dagens framsteg:

Vi gav honom hans mobiltelefon idag. Han tryckte direkt på rätt knappar, han visade mig hur man gör för att bläddra mellan bilderna, när han var klar med vad han ville med telefonen så stängde han av den och gav mig den.

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj

Har jobbat två timmar idag också... Knepigt att man kan bli så trött av så lite... Hmmm

Vi hade Rehabmöte idag. Återkommer i morgon om det för jag orkar helt enkelt inte skriva så mycket idag.

Kortfattat kan man säga att Joakim gör framsteg som är snabbare än personalen ens hinner med... Detaljer kommer i morgon. Han är den krigare man önskade att man själv var! Jag älskar Joakim!!!

Dagens framsteg:        

Det är ju våffeldagen idag. På Joakims avdelning hade personalen ett dubbelvåffeljärn och gräddade våfflor åt de som ville ha. Det var fullt med personal där... Det verkar som om personalen på avdelning 16 gillar våfflor... Skojade.
Alla ville ha våfflor, patienter/anhöriga och personal.

Jag tycker personalen är helt underbara som fixar med våfflor åt alla. Det var personal, patienter och anhöriga som blev bjudna på våfflor, jordgubbssylt och grädde av personalen! Stor eloge till dem!!!

Joakim får sin mat genom en "peg". Han har en slang inopererad i magsäcken som han får sin näring igenom. Det innebär att han får välling direkt ner i magsäcken via en slang. (tur för honom att han slipper svälja vällingen...).

Vi vill ju att han ska äta för då slipper han "peggen". Det har fungerat bra med glass och sånt som är kallt men hittills har han vägrat att svälja varm mat.

Idag gav jag honom våfflor. Nygräddade, varma våfflor. Han åt!!!!!!!!!!! Idag har han ätit varm mat!!!! Fan vad jag älskar Joakim!!! Nu är han ordentligt på gång att slippa den sista slang han har!!!

Dagens framsteg är så underbart... När jag skar upp bitar med våffla, grädde och jordgubbssylt och gav honom gaffeln så tog han den och njöt...

Idag har Joakim tagit ett gigantiskt steg mot att slippa "peggen"!!!

Jag är så lycklig!!!

En helt annan sak:

En sak jag funderat mycket över och som berört mig mycket är den brandman som varit försvunnen i Hallstahammar. Jag känner inte honom eller hans anhöriga men jag har känt för hans dem. Det måste vara helt ofattbart att inte veta vad som hänt.

Nu är han äntligen återfunnen och jag är så glad för hans anhörigas skull att gåtan om hans försvinnande åtminstone är på väg att lösas.

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Två timmar på jobbet idag... Jag är helt slut... Svårt att förklara hur det kan vara så påfrestande... Svårt att själv förstå varför jag har blivit så trött av så lite...

Det har väl med den komplicerade hjärnan att göra. En sak jag har lärt mig under dessa dryga tre månader Joakim varit på sjukhus är att hjärnan är extremt komplicerad och har extremt många funktioner att sköta om som vi inte tänker på. Man vet aldrig vad min hjärna har gjort idag som förbrukat så mycket energi. Hjärnan sköter mycket saker som vi aldrig tänker på.

"Nu vet jag hur jobbigt det är med nya intryck i en krissituation trots att det gått så lång tid." Tänkte jag skriva...

Men det är fortfarande omöjligt att begripa vad Joakim går igenom. Helt omöjligt att inse hur stark han är!

Det var i alla fall skönt att komma igång med jobbet. Nu får konkurrenterna akta sig för när är jag på gång igen!

Dagens framsteg:

Krigarens krigarhjärta gör mig lycklig!!!

Idag har Joakim verkligen kämpat och krigat. Han har stått på benen utan hjälp av tippbräda och andra saker. De var tre personal så stod omkring honom och med hjälp av väggen så har han stått själv idag!!!

Det stramar och det drar i benmuskler, hälsenor, senor och gör ont närapå överallt på honom men han fixade det! Han gav inte upp trots flera försök innan han lyckades. Han kunde stå själv!!!

Krigaren kämpar och sliter! Jag håller på dig, Joakim!!! Du är bäst, grabben!!!

Snart springer han väl... Hmmm, kanske inte i morgon eller i övermorgon men med hans inställning så kommer han att fixa det här. Det är en mycket stolt pappas övertygelse!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Världens tröttaste krigare... Gissa vem det är...?

Det kan vara Joakims första permis som tog så mycket energi.

Det kan vara Joakims sätt att hantera sina skador som tar så mycket energi.

Hur som helst så var pojken jättetrött idag också...

Ändå händer nedanstående...

Dagens framsteg (blev många idag igen...):

Ni som känner Joakim väl vet att han gillar att spela poker. Idag har han lärt sjukgymnasten att spela Texas Hold´m. Han lärde henne...

Jag vet inte hur det gick till men när vi kom vid ett-tiden idag var Joakim jättetrött och ville bara sova... Han hade haft hård träning på förmiddagen.

Sjukgymnasten, hon gav sig inte. Och vi ser att Joakim gillar henne fast han kan bli ordentligt sur på henne också när hon väcker honom.

Träningen började med lite Boule. Joakim pussade klotet innan han kastade iväg det. Hon såg på honom att han visste exakt hur man skulle spela!

Sjukgymnasten vann två gånger i rad och då surnade Joakim till så tredje gången kastade han sitt klot bakåt. Nu får det vara nog, tänkte han!

Sjukgymnasten är också en grym tävlingsmänniska så de kommer att få skitkul framöver!!! Dessutom en Djurgårdare med mycket glimt i ögat!!!

När han tröttnade på Boule så tog sjukgymnasten fram en kortlek och föreslog en pokermatch i stället fast hon visste inte riktigt hur man skulle göra.

Då visade Joakim att man börjar med två kort var som är "mörka" sen bettar man, efter det ska det läggas upp tre "öppna" kort och sen bettar man, efter det kommer ett nytt öppet kort och bet och slutligen ett femte öppet kort för slutbettning.

Sjukgymnasten var med så mycket att hon visste att det var en amerikansk stat som spelet handlade om men hon trodde det var "Chicago" de spelade...

Jag fattar inte redigt hur Joakim lärde henne hur man gjorde men hon berättade och då sa jag att det där är ju Texas Hold´m och det är enda poker Joakim spelar... Hur gjorde han för att lära henne???

Är han krigare..?

På förmiddagsträningen skrev han sitt namn på ett tangentbord på datorn... Joakim behövde lite hjälp med att träffa tangenterna men han skrev sitt namn... Det är ju så man... GRÅTER....

En annan stor sak som hände idag var när han fick Sportbladet. Han bläddrade upp till första uppslaget på Sportbladet och han blev helt förtvivlad... Han ruskade på huvudet, han tog sig för pannan, det såg ut som om han skulle börja gråta... Han var helt tagen... Han var helt knäckt...

Hur kan en pappa glädja sig åt något så sjukt?

Jo, för det var en så normal reaktion för honom. Där stod att läsa att Leksand var borta ur striden om Elitserieplats. När det gick upp för Joakim blev han helt förtvivlad... Jag har inte sett så starka reaktioner förut. Och det var han själv som läste om eländet...

Joakim var förtvivlad och hans förtvivlade pappa var glad... Inte för att Leksand inte kommer upp i Elitserien utan för att Joakim var förtvivlad, att hans känslor finns kvar. Så svårt att förklara men det här var så viktigt i hans väg tillbaka!!!

I morgon väntar jobbet! Ska bli riktigt skönt att börja jobba igen!!! Ha sina vanliga arbetskläder på sig igen. Börjar bli lite trist att gå i mjukiskläder... Skorna är putsade!!!

Mycket av ens egen identitet finns faktiskt i jobbet.

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj

Idag är det TRE MÅNADER sen olyckan...

Joakim är världens bästa son!!! Bara så ni vet det!!!

Fjärde sovdagen... Hmm... Nu laddar han verkligen upp för nya framsteg!

Igår berättade jag att vi beställt en säng åt Joakim.

OBS!!! Detta är inte betald reklam från sängleverantören!!! De vet inte ens att jag bloggar! Jag vill bara att ni som läser ska veta att det finns en jättebra butik i Hallstahammar­.

Vi beställde sängen från Sköna Drömmar i Hallstahammar. Vi var runt lite här och där och fick kanonservice överallt. Men det som avgjorde att det blev Sköna Drömmar i Hallsta beror på deras överlägsna service! Priset skiljde ingenting och det gjorde det ännu enklare...

Anna och Maggan på Sköna Drömmar gjorde det enkelt för oss.

Det är leveranstider på sängar och då kanske inte sängen hinner hem till oss innan Joakims första nattpermis vilket gjorde oss lite oroliga. Sköna Drömmar löser problemet åt oss för vi skulle få låna en utställningssäng av dem om inte Joakims säng skulle komma hem till hans första nattpermis. Vad säger man om det? Överlägsen service!!!

Alltså, gå in på Sköna Drömmar och kolla. De har jättemycket sängkläder, överkast, handdukar, kuddar, dukar och så vidare. Allt till jättebra priser! Kolla hos dem innan ni går till IKEA!

Fatta hur jobbigt det är att vara förälder...

Vi har fått veta att allt kommer att ta tid... Vi har lärt oss nu att allt kommer att ta tid...

Idag är det tre månader sen olyckan, TRE MÅNADER...

Första dagen tänkte jag att de första tre dagarna är viktiga... efter tre dagar tänkte jag att det kan nog ta upp mot tre veckor innan vi vet något... Nu har det gått tre MÅNADER och vi vet inte så mycket än... Skillnaden är att nu vet vi i alla fall att han överlever, det visste vi inte efter tre dagar eller tre veckor... Det är skillnaden!

Joakim, vår stolta krigare, ger aldrig upp! Han kommer att vinna slaget mot sina skador! Det vet jag med säkerhet!!!

Men ibland känner jag lite uppgivenhet... Som nu, när han varit trött i flera dagar...

Fjärde sovdagen... Hmm... Nu laddar han verkligen upp för nya framsteg!!!

Dagens framsteg:

Joakims framsteg idag kan vi inte berätta om. Så enkelt är det! Men det var stort!

Joakim är världens bästa son!!! Bara så ni vet det!!!

Nu känns det som om Joakim orkar med och till och med behöver lite mer besök så om det är någon som vill besöka honom så är det okej. Det enda vi vill är att ni tar kontakt med oss innan så det inte kommer massor en dag och ingen en annan dag.
Joakim har en mycket allvarlig skallskada och vi vill inte riskera att det blir för jobbigt för honom.

Hör av er via mejlen, [email protected], eller för de som kan/vet våra mobilnummer

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Som ni säkert förstår så känner jag mig sliten nu... är jättetrött... Det är skälet till att bloggen blir kort idag...

Jag skulle så gärna vilja ge er alla läsare mer men jag pallar inte...

En sak som är värd att nämna är i alla fall att vi valt att beställa en säng till Joakim idag. Det blev en motorsäng som gör att han kommer att ha det skönt när han kommer hem.

Det är det viktigaste av allt, att han har det skönt när han kommer hem till sin första nattpermis. Vi orkar inte vänta på att Landstingets kvarnar ska mala, Joakim ska ligga skönt när han är hemma, så är det bara!!! Om det så bara är för en natt.

Vi har nämligen fått veta att det är svårt att få en säng från Landstinget och då känner vi att det är för jobbigt att krångla... Joakim ska ligga skönt när han är hemma, om det än är för en enda natt så ska han ligga skönt!

Dagens framsteg:

Joakim är inne på sin tredje "sovdag"... Vi väntar med spänning på vilka framsteg han laddar för! Det kommer nog att bli riktigt intressanta framsteg han kommer med nu när han vilat så många dagar. Att han sovit så mycket de senaste dagarna kan också bero på att permisen tog extremt mycket kraft. Om några dagar vet vi...

Sköt om er!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Det blev så tomt hemma när Joakim åkte tillbaka till sjukhuset igår... Hela lägenheten tömdes på något sätt...

Nu börjar vi ÄNTLIGEN på allvar planera för Joakims hemgång! Igår blev det verklighet... Nu vet vi ju att Joakim kommer att komma hem igen!!! För alltid... Vi är ju fullt medvetna om att det kommer att ta lång tid men nu vet vi att vi får hem vår älskade son!!!
Tills han flyttar hemifrån... Det får bli en annan typ av process...

Vi håller på att titta på säng och kommer troligen att beställa sängen i slutet av denna vecka så han har en ordentligt bra säng när han får sin första nattpermis.

Om det är någon av er läsare som har något förslag på vad vi ska köpa för säng så tar vi tacksamt emot förslag på vad vi ska köpa för säng. Vi har inte helt obegränsad budget med tanke på att vi båda går sjukskrivna men det måste vara en mycket bra säng. Gärna en säng som har motordrift så den går att ändra. Det känns som Hästen går bort även om det är sån man skulle vilja köpa åt krigaren...

Som sagt, förslag på bra sängar tas tacksamt emot.

Det är många som vill se bilder på Joakim. Hittills har vi tyckt att det inte funnits anledning att visa några bilder för vi vill inte lämna ut honom. Hans integritet är extremt viktig för oss!!!

Idag har jag tagit bilder på Joakim som vi kan stå för och bilderna är inte utlämnande på något sätt. Därför har jag och Mia efter MYCKET noga övervägande valt att publicera en bild på Joakim i dagens blogg.

Bilden visar när Joakim läser om en spelare som blivit skadad i Leksand. Han läste artikeln under ca fyra minuter.

På bilden är Joakim nyklippt. Moster var och klippte honom i fredags för han blivit så långhårig trots att de rakade honom helt och hållet inför operationen när de satte in tryckmätaren. Håret växer ju som ogräs på grabben...

Som ni ser på bilden har han kepan på en central plats på lampan... Cola och O´boy på bordet...

Dagens framsteg:

Som ni förstår så hade vi inte förväntat några framsteg idag för hemresan igår var så påfrestande för honom så han skulle vara trött. Precis som förväntat var han helt slut när vi kom idag. Vi var ute på en promenad i solskenet och han såg ut att tycka det var skönt.

Sen skulle vi köpa oss en korv åt oss och en dricka till Joakim i cafeterian men då blev han ARG... Han tog tag i brickorna och tryckte sig bort och visade med minen att "Det här vill jag INTE!!!"
Så bra!!! Det är så skönt att han börjar bli allt tydligare i sin kommunikation. Han nickar och ruskar på huvudet betydligt oftare när vi ställer korta, raka frågor till honom.

Det är väl det man kan se som Dagens framsteg, att han blir mer och mer benägen att svara på våra frågor.

Vi älskar vår underbara Joakim!!!

Vi längtar efter vår underbara Joakim!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Nu har Joakim varit hemma! Hemma hos sig själv! Hemma hos oss!

Vet ni vad han gjorde...? När taxifolket hade lyft Joakim i rullstolen uppför trappen så ställde de stolen i trapphuset, då började han köra in själv! Första gången jag sett att han tagit tag i hjulet och kört rullstolen själv. Han kan ju bara använda vänster hand för att rulla stolen men han rullade på så gått han kunde. Jag hjälpte honom och han fortsatte att rulla på med sin vänsterhand tills han kom in i sitt rum då slutade han att rulla på och om ni bara kunde se hans lycka... Om jag bara på något sätt skulle kunna förmedla hur lycklig han var... Han var så lycklig!!! Han slöt ögonen och det såg ut som om han tyckte hela situationen var overklig. Joakim var så himla lycklig att vara hemma och inne på sitt rum!!!

Inför dagens permis hade vi förberett lite.

Vi har köpt hem ägg, mjölk, mjöl och jordgubbssylt hemma om han skulle vilja ha en nystekt pannkaka...

Vi har köpt hem Center, som är det godaste godis han vet om han skulle bli godissugen...

Vi har köpt hem Coca Cola om han skulle bli törstig...

Vi har köpt hem Sprite om han skulle bli törstig...

Vi har köpt hem Cornetto jordgubb om han skulle bli glassugen...

Vi har köpt hem Cornetto Original om han skulle bli glassugen...

Joakim åt ett par Center och käkade nästan hela Cornetto Original. Men jag är övertygad om att han skulle vara precis lika lycklig utan Center och Cornetto bara han fick vara hemma en liten stund.

Ärligt talat var det väl lite overkill... Jag är helt säker på att Joakim var nöjd med att bara vara hemma och njuta av den timme han fick i den miljö han trivs bäst.

Men vad gör man inte...?

För er som känner Joakim så vet ni vad hans hem betyder för honom. Tidigare bodde vi en liten bit utanför centrum men det spelade ingen roll hur sent det var eller vilket väder det var så ville Joakim alltid vakna hemma i sin egen säng.
Han gick de kilometrar som krävdes för att komma hem så han skulle vakna hemma. Oavsett väder eller tid så gick han hem om han till exempel varit på fest. Han vill verkligen vara hemma!!! Det är ytterst sällan han sover över hos kompisar.

Dagens framsteg: (Joakims första permis hemma, detaljerat...)

Joakim kom med taxi ungefär tjugo över ett idag.

Jag, Mia och Mikaela stod i fönstret och tittade när taxin kom. Han hade med sig sin ansvariga sköterska som han verkligen tycker jättemycket om och hans arbetsterapeut. Det är personal som Joakim (och vi) har jättestort förtroende för!

Sen hade taxi med sig bärhjälp så det var två från taxi som bar upp Joakim för trapporna när han satt i rullstolen.

När taxifolket hade parkerat honom i trapphuset så ville Joakim in så snabbt som möjligt så han tog tag i vänster hjul och rullade in själv!

Han rullade och rullade (med hjälp av mig) tills han kom in på sitt rum. Då stannade vi där och han såg sig omkring och sen blundade han... Är detta sant...? tänkte han nog... Är jag hemma...? Är det möjligt...? Sen log han och såg så lycklig ut!!!

Inne på sitt rum fick han välja om han ville ha Cornetto Jordgubb eller Cornetto Original. Han valde Original och med lite hjälp från Mikaela öppnade han glassen själv. Det är svårt att öppna en glass med bara vänster hand så han behöver ha lite hjälp.

Vår älskade Joakim sitter nu i sitt eget rum och smaskar i sig sin älskade glass... Han åt, han njöt, han trivdes med livet! Vår stolta krigare!!!

När han njutit klart i sitt rum så gick vi runt och tittade hemma och han märkte att Mia målat om vitrinskåpet, han såg att vi köpt nytt bord, TV-bänk och matta till vardagsrummet! Han tittade på vitrinskåpet och på Mia och log. Han visste att det var Mias idé att det blivit annorlunda...

Sen ordnade vi med lite fika så vi satt i köket och Joakim NJÖT!!! Han var jättetrött men han vägrade att somna...

Han ville ha lite koll på var hans ansvariga sjuksköterska var så han tittade efter henne några gånger. Det är skönt att han har så stort förtroende för henne.

Medan vi fikade kom Mikaelas sambo och sa något roligt om jobbet till Joakim och då sken han upp i ett jätteleende!!!
Man blir ju varm i hela kroppen!!!

Medan vi fikade åt Joakim lite Center. Det som är så otroligt är att han älskar Center men han kan ha Center ligga framför sig utan att vräka i sig tills han storknar, han tar bara Center tills han blir nöjd. Precis som man ska göra!

Sen rullade vi in på hans rum igen och då klappade han Buster (vårt stora svarta yrväder till hund... Buster är blandras mellan Schäfer och Collie men han är större än både Schäfer och Collie...).

Jag trodde att Joakims första ord skulle vara "Håll käften, hundjävel"... Men han klappade Buster och gosade med honom.
Så otroligt skönt att vi valde att ha Buster hemma när Joakim hade sin första permis. Han klappade hunden och log... Innerst inne gillar han nog Buster... Berätta inte det här för Joakim sen ;-)

När vi var inne på Joakims rum var det bara jag, Mia och Joakim. Det kändes starkt... Nu var det bara minuter kvar till vår stolta krigare skulle åka tillbaka till sjukhuset och han var så trött... Men han vägrade att somna...

Både jag och Mia fick jättegoa kramar av Joakim. Han såg sig om i sitt rum och han var så lycklig!

När taxin kom och det skulle bära iväg till sjukhuset igen så fick vi alla goa kramar av Joakim. Mikaelas sambo skulle klappa om honom som grabbar gör men då visade Joakim tydligt att han ville krama honom. Han är ju så go!!! Det är det som gör Joakim till den krigare han är, han vet att känslor är viktiga när det krävs!!!

Nu har Joakim åkt iväg till sjukhuset igen. Det känns så tomt... Jag längtar så mycket efter honom... Det här är ju nästan helt olidligt hur mycket vi längtar... Hur mycket ska man orka?

Vår stolta krigare har varit hemma en timme idag!!!

En av den bästa timme i hela mitt liv!!! En av den bästa timme i hela mitt liv!!!

Nu ser vi fram emot nästa permis! Då kanske han orkar lite mer.

Än en gång, tack alla för ert stöd!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Jag är ledsen att det inte kom något inlägg igår. Jag var så trött... Det är slitsamt nu... Det händer så mycket men ändå händer nästan ingenting... Nära på omöjligt att förklara för utomstående... Ibland är man bland molnen och ibland undrar man hur hett det kan vara i helvetet...

Men nu... ÄNTLIGEN!!!

I morgon är den stora dagen här!!! I morgon kommer vår älskade son hem... Om än bara för en liten stund så kommer han att komma hem till oss. Med tanke på vad som hänt så känns det helt overkligt. Tänk att Joakim är på väg hem, på riktigt! Så mycket som vi har längtat...

Tårarna rinner när jag skriver detta. Som vi har längtat efter denna dag, som vi har längtat! Nu är den snart här!!! Joakim kommer hem!!! Hem till oss!!! Om än bara för en liten stund så kommer Joakim hem!!!

Vår stolta krigare har visat att nu är han på gång på riktigt. Nu är det ingen lek längre. Nu ni, nu kommer det att hända grejjer!!!

Min absoluta övertygelse är att det här kommer att trigga igång saker i Joakims hjärna så han kommer att göra stora framsteg framöver. Efter att han har kommit hem vet Joakim vad han har att kämpa för!!!

Vår stolta krigare kommer att vinna slaget över skadorna!!!

En vädjan:

Med tanke på att vi inte vill att Joakim ska bli störd så vädjar jag till alla att låta Joakim få ha sin första permission för sig själv tillsammans med oss i familjen. Snälla, snälla, snälla... respektera detta! (jag höll på HEAT i Melodifestivalen, inte Snälla...)

Dagens framsteg:

...är jag lite kluven till... Joakim har bytt rum. Han har hela tiden legat i ensamsal men idag så bedömde personalen att han var mogen att ligga i tvåsal.

Jag tycker att det varit skönt att han har legat ensam för då har vi kunnat vara där när vi vill utan att ta hänsyn till besökstider och vi har kunnat stänga in oss på hans rum när han behöver vila, vi har kunnat stänga in oss och lyssna på Hammerfall och Sabaton så högt vi velat... Nu är det slut på det...

Besökstiderna är supergenerösa så där är inga stora problem, vi får vara där mellan 11.00 - 20.00.

Hans rumskompis verkar cool. Några år äldre men de verkar ha många intressen som de delar. Vi har bara träffat honom och några anhöriga lite snabbt idag men jag känner att det här kommer att bli bra trots allt... Han har väldigt trevliga anhöriga!!!

Hoppas att rumspolaren också gillar musik och allra helst hårdrock!

Hoppas att rumspolaren också gillar sport och allra helst AIK i fotboll och Leksand i hockey!

Framsteget är att Joakim är mogen att ligga i tvåsal!!! Han tar sina steg framåt hela tiden!

Vår stolte krigare är nu redo att på allvar ta sig an den stora striden han står inför mot ett normalt liv, och Joakim kommer att vinna!!!

Vet ni...? I morgon kommer vår stolta krigare hem!!! HEM!!! Om än bara en liten stund så får vi hem vår älskade Joakim i morgon!!!

Jag längtar till i morgon... Hoppas att jag kan sova åtminstone några timmar...

Jag längtar...

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Skit också... HEAT vann inte...

Bloggen skulle handla om Joakims väg tillbaka... Men den fyller en funktion som terapi för mig. Nu måste jag berätta mer om att det finns änglar!!!

Änglar finns!!!

Tänk igår när de kom och hälsade på oss... Paret som råkat ut för nästan samma sak som hänt oss.

Innan första gången vi träffade dem så började min optimism tryta något. Kommer Joakim någonsin klara det här? (Se bloggen den 17 februari 2007). Jag var så rädd att min grabb skulle bli ett kolli i vården... Jag vägrade att tro det men man måste ju vara realist också... Optimisten tog över realisten... En optimist och en pessimist har rätt ungefär lika många gånger, vem tror ni mår bäst på själva "resan"?

Någon sekund... Har jag gett upp? Kommer Joakim tillbaka? Är så trött...

När vi träffade det här underbara paret så fick vi ju se med egna ögon att det finns anledning att hoppas.

Vi visste inte om det var lönt att vara hopplös optimist förut. Vi har hela tiden kämpat för att vara positiva men vi visste inte om det var lönt att vara det. Läkare och alla andra var alltid så försiktiga.

Läkarna sa att det kanske, möjligen, eventuellt men kanske inte men om vi hade sanslös tur... kanske skulle Joakim kunna... Gå? Prata? Leva ett hyfsat normalt liv? Köra bil?

Vi har inte fått veta någonting... Vi vet ingenting... frustrationen är fruktansvärd!!

Vad vi förstår så vill inte läkarna att anhöriga ska få för mycket hopp... Varför..?

Det är ju vårat hopp som tillför Joakim energi!!! Hur i helvete (ursäkta svordomen, troligen den första i hela bloggen...) ska vi kunna vara Joakims stöd om vi inte får hopp från läkarna?

Det par vi träffat hade samma diagnos som Joakim och de ger oss så MYCKET energi! Nu vet vi att det finns anledning att strida, att det finns skäl att kämpa. Att det finns hopp om att Joakim ska komma tillbaka till ett hyfsat normalt liv.

Killen i paret jobbar nu, han kör bil, hans skador var ungefär lika som Joakims.

Det finns hopp!

Änglar. ni finns!!!

Paret som hjälper oss är våra ÄNGLAR!!!

Paret som vände upp och ner på Phuket, Kata, Karon för att hitta en Billabong-keps till Joakim. Vi fick ju inte ens betala för kepsen.

Änglar finns!!!

Utan änglar hade vi aldrig någonsin orkat med att kämpa vidare. Joakim behöver er, våra änglar!!! Vi föräldrar behöver er också för att orka!!!

Dagens framsteg:

Sabaton och Hammerfall regerar!!! Jag spelade in en video med telefonen, eftersom jag valt att inte visa bilder på pojken så får ni tyvärr inte se den, men ni skulle verkligen älska hans uttryck!

Han var lycklig när han lyssnade. Han log när Mia försökte sjunga med, han log när han tittade på mig, vi har samma musiksmak, han log... Joakim älskar musik!

Jag grät när jag såg hur lycklig han varit idag! Jocke (första gången jag använt hans smeknamn...) har varit lycklig idag!!!

Vet inte redigt varför men han har varit så lycklig idag och då har jag också blivit lycklig!!! Jag älskar Joakim!!!

Framsteget då? Han ville ligga kvar i sängen och lyssna på musik istället för att sitta i rullstolen. Vi frågade om han ville upp i stolen och då svarade han Nej på skylten...

Hammerfall och Sabaton var viktigare än att komma upp!!!

Joakim har varit mycket mer tydlig med vad han vill! Han har nickat, ruskat på huvudet mer tydligt än tidigare, han har pekat på sin "Ja-, Nej-skylt" oftare. Han fick skylten igår och han börjar äntligen att använda den. Fast bara när han vill...

Det är gudomligt skönt att han börjar hjälpa oss!!!

Jag älskar Joakim!!!

Skälet till att grabben var på bra humör idag var nog att han har haft besök av sina kusiner, 7 år och 5 och ett halvt år gamla.

Han älskar barn!

Yngsta satt i hans knä när de gick till cafeterian och han höll om henne så hon inte skulle trilla och den äldsta höll han i handen...

Igår när paret som har varit i vår situation kom och hälsade på så hade de med sig sina barn och Joakim lekte "titt-ut" med deras 4 åriga son. Han log som en ängel!!!

Tänk att det finns så små änglar... Barn är ÄNGLAR!!!

Änglar finns!!!

Det är så skönt att veta att Joakim hela tiden finns bland alla er ÄNGLAR!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Jag är så förfärligt trött...

Jag måste få berätta något fantastiskt!!!

Mia och jag skulle gå till cafeterian och köpa Center till Joakim och då mötte vi en sköterska som sa att vi hade besök... Vilka kan det vara tänkte vi? Vi brukar ha ganska bra koll på vilka som besöker Joakim.

Jo, det var den fantastiska familj vi träffade i mitten på februari (se blogginlägget skrivet 090217) som varit i samma situation som vi. Maken i familjen fick samma diagnos som Joakim har.

Idag kom de för att hälsa på oss på sjukhuset!!! Så underbart!!! Deras 4-åriga son hade ritat en jättefin teckning till Joakim och sen hade de skrivit några rader till Joakim som jag skummade igenom när de var på sjukhuset. När jag läste det noggrant så rann tårarna i floder...

Alltså, om ni läser bloggen, hoppas att ni förstår hur värdefulla ni är för oss!!! Tusen kramar!!!

Jag var in till grabben och var där bara ett par timmar idag. Känns lite konstigt att åka hem så tidigt men jag kände att jag är tvungen att ladda mina batterier för det är mycket lång tid kvar på hans rehabilitering och vi måste ha kraft att orka vidare. Därför är det viktigt att lyssna på sig själv.

Joakim har också en tröttdag idag. Han har sovit ovanligt mycket och de fick väcka honom för att de vill att han sover i natt också...

Dagens framsteg:

Joakim har fått prova kommunicera med skyltar idag. Min uppfattning är att det borde de testat med långt tidigare. Jag förstår dock argumenten till varför de väntat. Det finns nämligen risk att om han lär sig kommunicera med att peka på skyltar så skulle han kunna välja det i stället för att prata. Den risken är helt obefintlig hos vår krigare. Han kommer aldrig att ge upp!!!

Hur som helst så var han jätteduktig! De hade flera skyltar varav en var det Ja och Nej på. När de frågade ja- eller nejfrågor så svarade han som han skulle. Sen visade de upp en skylt med alla veckodagar och frågade om han kunde peka på torsdag. Då tittade han noga på skylten och sen pekade han på Nej-skylten som låg vid sidan av... Är inte det ganska bra gjort?

Jag tror att det han var för trött för att träna på att läsa. De borde ha dessa övningar på eftermiddagarna när han är mer alert och vaken.

Nu är i alla fall kommunikationen igång! Vi längtar efter talet men nu har vi alla fall lite att gå på.

Joakim har klippt sig ikväll. Hans moster har varit hos honom och klippt honom så det ska bli spännande att se hur fin han blivit. Han passar jättebra i kort hår!

Rapport om det kommer i morgon. Det ska bli spännande att höra hur han skötte sig som frisörkund...

Nu ska jag kolla på Leksand som möter Södertälje i hockeykvalet till Elitserien.

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Har fortsatt med att skruva ihop grejjer sen igår. Idag var det bara bordet kvar så det gick ganska snabbt.

Förstår varför Ingvar Kamprad ligger på topp-tio-listan över världens rikaste... Det är ju vi kunder som gör allt jobb åt IKEA... Hur smart är han...?

Synd att inte jag är lika smart som Ingvar...

Nu har jag i alla fall skruvat ihop alla grejjer.

Mia har fått för sig att vårt gamla vitrinskåp ska målas i samma färg som allt annat så jag har blivit tvungen att maskeringstejpa alla fönster i skåpet. Mia har inte tålamod.

Men det är här vi skiljer oss från "vanliga" familjer... Mia målar och donar och jag lagar mat åt henne... Idag lagade jag inte mat men jag såg i alla fall till att hennes mat var varm och god när hon målat klart. Allt var undanplockat när hon målat klart...

När det är jag som har "jobbat" så ser Mia till att jag har varm mat och att allt är undanplockat.

Vi funkar för det mesta ganska bra. Fast bara om det Mia har bestämt sig för att köpa finns på IKEA... Finns det inte blir det lite jobbigt... Men vi löste det också! Jag älskar min Mio min Mio!

Joakim då, kanske ni undrar... Bloggen handlar ju om hans framsteg.

Joakim har blivit läkarundersökt idag av en neurolog som inkallats från Uppsala. Hela grabbens team var med på undersökningen och de i teamet vi talat med uppfattade det som om Joakim har en god prognos. Tyvärr var ingen av dem med på rapporten så vi vet inte så mycket mer idag än igår. I morgon hoppas vi att vi får träffa Joakims ansvariga läkare!

Neurologen från Uppsala hade sagt till Joakim att det finns mycket att arbeta med och att han måste kämpa vidare!

Joakim... kämpa vidare..? Ett hårdrockshjärta som han skulle aldrig någonsin ge upp!!!

Skumma saker...

Joakim ligger på Neurorehab i Västerås. Det sägs att det är en av de bästa i Sverige. Men det verkar inte finnas en enda Neurolog... Skumt!

Dagens framsteg:

Joakim visar känslor tydligt. Han kan bli väldigt förbannad och han ler och bli glad.

Det som är så otroligt viktigt är att han blir arg när det finns anledning att bli arg, att han blir glad när det finns anledning att bli glad.

Idag blev Joakim skitförbannad när han spillde på sig mjölk när han fick prova att äta pappas lasagne. Han blev så j-vla arg på sig själv så han tänkte bita sig i fingret.

Men det som är viktigast är att hans ilska går över. Att han inte är arg hela tiden. Då kan Joakim härleda sin ilska till en speciell situation och när den situationen inte finns längre så upphör hans ilska.

Neurologen från Uppsala tyckte det var jättebra!

Tyvärr så åt han inget av lasagnen. Vi vet inte redigt vad det beror på men jag vet att han normalt tycker att min lasagne är god. Det troliga är att han har lite svårt att gilla det som är varmt.

Hittills har jag bara provat kallt och rumstempererat.

Vi kämpar på och snart äter han mat också!!!

I morgon hoppas jag att jag har något att förmedla angående doktorns undersökning av Joakim.

Hälsningar
(En trött...) Pappa och make i en helt underbar familj

Sebbe, det är bara att börja boka tid i elljusspåret... Jag kunde ha kalsingarna men det kunde inte du!

Jag har bevis!

Mia har varit på IKEA... Därför kommer dagens inlägg sent. Gissa om jag krånglat och mekat... Det blir säkert bra när det blir klart...

Klockan är så mycket och jag har ätit två korvar med bröd. När jag är klar med bloggen väntar en god Kinamiddag! Varför äter dom inte lasagne eller spagetti och köttfärssås? Vi vill ju inte äta upp Joakims mat...

Jag är dock nödd och tvungen att berätta om en sak som berörde mig så hårt. Vi berättade om det på avdelningen också och Joakims närmaste personal var nära till tårar. Det här är så stort att det går nästan inte att förklara!!!  

Tänk vilka underbara människor det finns!!!

Som jag berättade igår så var det en familj jag inte ens visste vilka de var som drog iväg till Thailand för ett par veckor sedan. De försökte, letade överallt för att hitta en keps som liknade Joakims älsklingskepa. Tyvärr hittade de ingen liknande keps så de köpte en kepa som de tyckte var fin.

Idag var jag till familjen och hämtade kepan. Alltså, jag var beredd att betala bra för den men jag fick inte ens betala...

Tänk vilka underbara människor det finns!!!

Vi tog med oss Billabong-kepsen till Joakim och lade den i knäet när han satt i rullstolen, jag tyckte den var skitsnygg, och frågade vad han tyckte.

Han kollade lite på kepsen och lät den ligga kvar i knäet och gjorde inte så mycket... Tänk om han inte gillar den...?

Jag tog kepan och knäppte den som han vill han den och satte på honom kepsen. Då fick den vara kvar på huvudet.
Han hade dambesök så det kanske var därför han inte var så intresserad... Men jag ville ju veta om han gillade kepsen så jag körde in rullstolen i en toalett med låga speglar så han kunde se själv.

Han kollade in spegelbilden och sen log han!!! Han älskade kepan!

När han gick och lade sig för att få sin dagliga skönhetsvila så kom vi in till honom och då hade han kepsen fortfarande på sig... Personalen fick inte ta av honom den... Vad tror ni? Älskar han kepan..?

Det är första gången vi ser att han har keps på sig när han vilar middag.
Innan olyckan hade han alltid kepan på sig. Vi fick alltid tjata på honom att man har inte keps på sig när man äter... Nu hade han keps när han skulle vila, precis som Joakim!!!

Tänk vilka underbara människor det finns!!!

Dagens framsteg

Nu har pappa fått allvarligt blodsockerfall så nu måste jag få mat...

Hälsningar

Pappa och make i en helt underbar familj

Hej!

Tänk vilka underbara människor det finns... Vi har fått mejl från en familj som nyss kommit hem från Thailand. Gissa vad de gjort? De har vänt upp och ner på Phuket, Kata och Karon för att hitta en liknande keps Joakim hade som älsklingskeps... Alltså, hur stort är inte det? De har använt en del av sin egen semester för att hjälpa Joakim!!! Det är ju helt otroligt!!!

Tyvärr var det omöjligt att hitta en liknande keps så de köpte en keps som de gillade. I morgon ska jag träffa dem och vi ska ta med oss kepan till Joakim för att se om han också gillar den. Jag har sett den på bild och jag tyckte också den var skitsnygg!

Efter det som hänt med Joakim och allt stöd vi fått i vår kamp för att han ska komma tillbaka till ett normalt liv så har vi märkt att det finns så otroligt många underbara människor som är beredda att hjälpa till. Det gör mig så glad att det är omöjligt att beskriva!!!

Polisen ringde idag. Det är alltid lite jobbigt att höra "Hej, det är från Polisen..." när man svarar i telefon... Första tanken är: "Var är Mikaela?" Andra tanken är: "Vad har jag gjort?" Jag visste ju att Mia var hemma så henne hade jag koll på så jag slapp oroa mig för henne i alla fall.

De ville höra hur det går för Joakim. Just den här polisen har ringt några gånger för att höra hur det går för grabben. Han har också hört massa felaktiga rykten och ville veta själv hur det går för grabben.

Sen hade han ett ärende också. De har konstaterat att det inte finns någon anledning att misstänka något brott över huvud taget.

Skönt att det är konstaterat!!!

Ingen rattfylla (som det ryktats om fast vi visste att det ryktet var fel)

Ingen vårdslöshet i trafik (som det ryktats om fast vi visste att det ryktet var fel)

Ingen fortkörning (som det ryktats om fast vi visste att det ryktet var fel)

Ingen annan brottslighet (som det ryktats om fast vi visste att det ryktet var fel)

Det enda var att han inte hade bälte på sig (det visste vi) men det kommer de inte att straffa honom för. Han har blivit nog straffad ändå för den dumheten.

Det som var lite jobbigt att höra var att när de åkte av vägen så hade Joakim kämpat och skyndat sig för att försöka få på sig bältet men att han drog i bältet för fort så det låste sig... Tänk vilken panik han måste haft... Stackars pojk...

Joakim hade otur att få sladd på extremt halt väglag som var mycket förrädiskt. Det var frusen vägbana som det regnat på och halare än så blir det inte. Som ovan bilförare så trodde Joakim säkert att det regnade och hade inte koll på att utetemperaturen var runt nollgradigt. Han hade spritt nya dubbdäck på bilen.

Han brukar ha bälte på sig. Det vet jag för jag har åkt mycket med honom och jag har frågat hans kompisar om det. Ett troligt skäl att han var obältad var att han letat efter en skiva eller någonting i handskfacket och tillfälligt tagit av sig bältet för att nå.

Polisen kommer inte att göra något ärende av olyckan.

Skönt att det är konstaterat!!!

Vi fick bilder som polisen tagit på olycksplatsen. Jag har sett bilder på bilen tidigare... Men jag blev än mer övertygad om att det är ett rent under att någon över huvud taget tagit sig ur den bilen med livet i behåll.

Tack gode gud att det gick så bra som det gjorde!!! Tack gode gud att de andra två pojkarna tillsammans hade så otroligt stor sinnesnärvaro och kunde rädda livet på vår underbara son!!! Tack gode gud att ni finns, ni som var med på olyckan!!!

Dagens framsteg:

Nummer 1

MAT!!! Idag har grabben äntligen fått prova att äta mat. Puréad (mosad) Pytt i panna. Han spottade ut skiten... Det skulle jag också gjort... Det ser inte gått ut och eftersom han inte är så himla förtjust i Pytt i panna sen förut så förstår jag honom. Sen glömde vi bort att berätta att han absolut måste ha ketchup om det ska gå ner så hade de provat med rödbetor som han verkligen hatar... Det är inte lätt att hitta maträtter som passar att göra puré av men vi kommer att fortsätta att prova oss fram.

Men idag han har käkat massor med fil och kräm så idag fick han en påse välling mindre och det är ju definitivt ett steg i riktning mot att slippa få välling via sondmatning!!! Normalt så får han fyra påsar välling på en halvliter styck. Däri finns allt han behöver.

Pizza (helst Calzone med extra ost på Milano), hamburgertallrik, pannkaka är tydligen maträtter som är svåra att göra god puré av. Jag skulle tro att han skulle gilla pannkaka som puré för han verkligen älskar pannkakor med jordgubbssylt!!!

Men nu är Joakim på väg mot MAT genom munnen!!! Snart slipper han den sista slang han har, sondmatningen!!!

Tydligen så har de inte så ofta pasta på menyn så nu ska jag göra pappas spagetti och köttfärssås och lasagne till honom och ta med i morgon. Det får ta hela natten och det skulle behövas för nu måste Joakim få god mat!!!

De har en maskin på avdelningen som kan göra puré som är anpassad till honom.

Nummer 2

Mikaela ringde till Mia när vi var hos Joakim idag. Mikaela ville prata med Joakim så Mia skulle hålla luren vid örat så han kunde lyssna på Mikaela då tog han telefonen av henne och höll i den själv! Sen satt han och lyssnade på vad hon hade att säga, han tappade den en gång och lyfte upp luren och lade den rätt vid örat direkt!!! Förut har vi hållit i telefonen när han skulle lyssna.

Nummer 3

Äntligen Center igen!!! Idag gav vi honom lite Center (hoppas inte logopeden läser bloggen...) och han tyckte det var jättegott. Vi gav honom små bitar av Center, förut har vi bara gett honom av det "goda kletet" inuti, men idag fick han små bitar med skalet av choklad och det "goda kletet" inuti. Han tuggade i sig godsaken som om han aldrig gjort annat förut. Det var ju det jag visste!!! Det är klart att han kan svälja rätt!!! Det har vi vetat sen långt tillbaka.

När det fastnade i gommen så tog han fingret och petade sig i munnen så han fick loss det.

För att skölja ner Centern så fick han Coca Cola. För honom är den kombinationen Kärlek med stort K!!!

Jösses vilken lång blogg det blev idag... Det blir så ibland.

Nu ska jag börja laga mat till min älskade son!

Är inte Joakim helt otroligt fantastisk???

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Alltid något... men idag har Joakim i alla fall inte varit arg på mig...

Det är fullt förståeligt att han blir arg och frustrerad. Tänk att ligga på sjukhus dag ut och dag in. Igår var det 11 veckor sedan olyckan och det är lång tid. Att inte kunna förmedla sig och berätta vad som är fel måste ju vara helt fruktansvärt så självklart förstår jag honom att han blir arg och samtidigt glad att han blir arg på mig. Det brukar vara lättast att visa sina känslor för dem som står en närmast.

Idag har han haft en vilodag. Joakim har varit väldigt trött idag. Ofta när han har haft sina "sovdagar" så brukar det komma ganska stora framsteg efteråt. Joakim brukar också få trötta dagar efter han gjort stora framsteg så hans "sovdagar" brukar vara resultat av kommande framsteg eller gjorda framsteg!

Dagens framsteg:

Vi har noterat att han kommunicerar betydligt mer och med betydligt fler nu. Tidigare har det bara varit ett fåtal sköterskor som fått svar genom nickningar eller huvudruskningar på direkta Jafrågor eller Nejfrågor.

Nu svarar han fler sköterskor och har till och med svarat oss vid några tillfällen så han kommunicerar mer nu!

Sen har logopeden givit klartecken så att Joakim ska få börja äta mat, äntligen!!! I morgon kommer han att få prova Pytt i panna!!! Personalen gör puré av det så får han smaka på lunchen. Jag vet inte riktigt om det är så himla gott med puréad Pytt i panna... Men det är ju så skönt att han äntligen ska få börja äta så han slipper få maten genom en slang i magen. Snart är slangen borta, jag lovar!!!

Joakim är så envis så han kommer att fixa det fortare än vi tror!

Logopeden berättade att hon varit lite försiktig men att Joakim har gått framåt i sin utvecklig i mycket snabbare takt än hon någonsin kunde tro!

Lite trött och nedstämd idag också men nu närmar sig permisen och den längtar jag så extremt mycket efter!!!

Hoppet är det sista som överger människan!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Trots den fruktansvärda tragedi vi har genomgått så finns det massor man kan lära sig och glädja sig åt.

Den lilla framgången blir så extremt värdefullt! Den stora framgångens värde går inte ens att förklara!

Vår familj har gått igenom bland det svåraste som finns. Vi kommer att gå starka ur det här!

Tänk att värdera en sådan sak att få ha sin egen son hemma i en timme, tänk hur vi längtar efter det, tänk hur glada och lyckliga vi är för den tid vi har framför oss innan vi får hem vår älskade Joakim.

Innan olyckan tog vi så mycket för givet... Nu är allt så värdefullt...

Dagens framsteg:

Joakim har varit skitförbannad på mig idag. Han försökte till och med bita mig... Ska man glädja sig åt det eller ska man bli ledsen? Det var en jättekonstig känsla... Joakim går igenom en ny fas i sitt tillfrisknande och vi har fått veta att han kommer att bli så otroligt frustrerad att han kommer att få kraftiga humörsvängningar. Det är en del av utvecklingen och det är skälet att jag är så glad!!! Men, sen är det ju inte kul att han är så arg på mig...

Han har ett bord på rullstolen för att han inte ska trilla ur stolen men han vägrar ha bordet framför sig. Jag tror att han känner sig instängd när han har bordet framför sig så vi lät honom ta bort bordet (det fixade han själv...).

När han inte har bordet på stolen måste vi ha koll på honom varje sekund så han inte drar sig upp och ramlar ur stolen.

Han blev så in i bengen förbannad på mig när jag tog tag i honom när han drog upp sig i stolen så han tog min tumme och skulle bita mig... Det gjorde ont i hjärtat och jag blev ledsen... Men samtidigt förstår jag honom... Svåra känslor att hantera... Och det lär bli värre...

Nu räcker det för idag för det har varit lite kämpigt idag...

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Idag har Joakim varit glad hela dagen utom i morse för då var han skitsur på en sköterska. Han kastade en plastflaska på henne... Men de blev kompisar igen för när vi kom in till honom vid halv två-tiden så hade hon tagit upp honom i rullstolen så han fick vara med henne på expeditionen.

Han vaknade kl 9.00 i morse och började dagen med att duscha och göra sig i ordning för lördagens övningar. Han brukar bli helt slut av att duscha så efter duschen brukar han ta en tupplur och sova ett par timmar. Inte idag. Efter duschen var han vaken till vi åkte hem vid halv sex... Inte en enda minuts skönhetssömn på hela dagen!

Vi har bland annat varit på promenad utomhus i vintervädret. Vi som känner Joakim vet att han hellre är ute när det är varmt... Typ sommarväder...

Men Joakim såg ut att verkligen njuta av att få lite frisk luft.

Fast det behövs nog ingen skönhetssömn för han har charmat hela avdelningen... Alla och jag menar alla vill verkligen att Joakim ska göra sina dagliga framsteg och alla blir så glada när han gör sina framsteg. Även de som inte har hand om Joakim bryr sig jättemycket om hur det går.

Dagens framsteg:

Nummer 1

När Mikaela skulle åka hem så ville hon ha en kram av lillebror som hon alltid brukar få även om han retar henne lite ibland... Men idag när han höll hennes hand så pussade på hennes hand... Hur go kan en hårdrockare vara...? Han är ju så go mot syrran...

Nummer 2

Efter duschen så klippte de naglarna på fingrarna och då sträckte han fram ett finger i taget för att underlätta för personalen. När de klippt nageln på fingret så kände han på nageln för att se om det inte var några kanter sen visade han fram nästa finger... Det är märkligt att han kollade så att de klippt nageln så som han ville ha den innan han lät sköterskan klippa nästa nagel. Han är ju så duktig!!!

Nummer 3

Det brukar vara två personal när de ska flytta honom från rullstolen till sängen. Ibland använder de lyft och då sköter den ena kontrollpanelen på lyften och den andra har koll så att Joakim sitter ordentligt i själva lyften.

Idag var det en sköterska som tycker så himla mycket om Joakim och han gillar henne också (det var henne han var skitsur på i morse...) som började förbereda Joakim på lyft från stolen till sängen. Hon ordnade med sele och donade på medan hon väntade på "förstärkning" som kunde sköta kontrollpanelen för lyften. Hon blev klar med alla förberedelser innan det kom någon som kunde hjälpa till så hon frågade Joakim om inte han kunde trycka på "Upp-knappen" för att lyfta honom och då gjorde han det. Jag tittade på och såg det!!! När det började spänna i selen på honom tryckte han "pumpvis" för att sköterskan skulle kunna rätta till selen om det skulle behövas. Jag tittade på och såg det!!! Så Joakim och sköterskan fixade flytten från stol till säng själva...

Okej, hur duktig är vår krigare???

Nummer 4

Han har varit vaken från kl 9 till åtminstone halv sex för då åkte vi hem. Normalt brukar han sova ett antal timmar när vi är hos honom. Och han brukar definitivt sova ett par timmar efter duschen för det är jättejobbigt för honom att duscha.

Så skönt att han är så otroligt duktig!

Sköt om er alla!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Först och främst vill jag återigen tacka alla underbara människor som hjälper Joakim i sin kamp tillbaka! Vi får hela tiden massor med positiv energi från vänner, bekanta, släktingar, obekanta, ytligt bekanta... alla ni är så underbara! TACK!!!

Håkan, såg din kommentar och vill bara berätta att numer får jag mest bara "ölhuvudvärk"... Skojade. Kul att du mindes det. Jag hade helt glömt bort att jag fick huvudvärd av det godaste jag visste, glass, men nu när du säger så minns jag. Kul!

Som en kusin brukar säga: "Glass är göttare än kräm och kräm, det är det göttaste jag vet..."

Datumet är spikat!!! Nu vet vi när Joakim kommer hem på sin första permis!!!

På rehab-mötet idag så gick vi "laget runt". Alla på mötet fick berätta hur de upplevde Joakims framsteg.

Vi som var med på mötet var överläkaren, läkare, arbetsterapeut, ansvarig sjuksköterska, sjukgymnast, kurator, jag och Mia. Icke närvarande var logopeden...

ALLA hade märkt väldigt stora framsteg!!! Otroligt stora framsteg!!!

Visst är Joakim världens bästa krigare?

Vi fick veta att det kommer en specialist från Neurologen i Uppsala för att undersöka Joakim nästa vecka. Det känns tryggt!

Det bästa som kom ur mötet är i alla fall att nu börjar det planeras inför hans första permission. Joakim kommer hem och kommer att vara hemma i ungefär en timme första gången.

Vi är så glada så ni kan inte förstå hur stort det här är för oss!!! Det är gigantiskt stort att vi planerar för att Joakim ska få komma hem! Om än bara för en liten stund första gången men det är nästan ofattbart för oss som varit med Joakim hela vägen!

Snart har vi Joakim tjatande hemma hos oss tills han flyttar hemifrån...

Det är: Farsan, jag är hungrig, vad blir det för mat? Pannkaka, hamburgertallrik eller spagetti och köttfärssås..?
På helgerna vill han ha Tacos, jag tror att det beror på att det går fort för han ska ju alltid ut nånstans...

Det är: Var är min favvotröja? Morsan, har du inte tvättat den än? Var har du lagt undan min mp3, morsan? Morsan, sluta städa undan alla mina grejjer...

Gissa om vi längtar efter hans tjat!!!!

Datumet är spikat!!! Nu vet vi när Joakim kommer hem på sin första permis!!!

Dagens framsteg:

På sjukhuset har de röda larmknappar som patienterna kan trycka på så kommer personalen.

Idag så berättade vi för Joakim att han kan trycka på "röda knappen" så kommer personalen och hjälper honom när han behöver hjälp. Det kan vara att han ligger illa eller något annat.

Idag var det något fel (vi märker att han tycker något är galet för då blir han orolig) så Mia sa åt krigaren att han måste trycka på "röda knappen" för då kommer personalen och hjälper dig.

Mia visade knappen och han tryckte på knappen med minimal support av Mia!

Personalen kom och hjälpte honom som de ska och nu dröjer det inte länge förrän han kommer att sköta sitt larmande själv!!! Det kan vara om han vill upp i rullstolen eller om han till exempel ligger galet. Äntligen, snart kommer han att kunna berätta för personalen att något ÄR fel. Personalen är så duktiga att de kommer att lista ut VAD som är fel!!!

Vet ni?

Datumet är spikat!!! Nu vet vi när Joakim kommer hem på sin första permis!!! Och det är faktiskt väldigt snart!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Sabaton...

De är stora på många sätt! Deras musik gör Joakim harmonisk och de tar sig tid att svara på en enkel pappas mejl... Jag älskar Sabaton!!!

Jag skickade ett "tack-mejl" till basisten i Sabaton för de har ju skickat en snygg plansch med en "krya-på-dig-hälsning" till Joakim.

Sent igår kväll fick jag svar från basisten där han skrev att de är glada att de kan hjälpa med det lilla de kan bidra med. För oss är "det lilla de kan bidra med" så viktigt!!!

Joakim tittar på affischen och ibland kan man skönja ett leende när han ser bilden på Sabaton! När vi lyssnar på Sabaton på hans musikstunder fäster han blicken på planschen! Att få deras lyckönskningar är stort för honom, jag är helt övertygad om det!!!

De har ju redan gjort mer än man kan begära av ett band som ligger ute på europaturné!

Sabaton tog sig tid att skriva en privat hälsning till vår Joakim på en affisch, Pär tar sig tid att svara på mitt mejl när Sabaton är ute på Europaturné!

Det är helt overkligt... Det gör mig så glad! Vilket band!!! Han har dessutom lovat att skicka en hälsning till Hammerfall.

Sabaton REGERAR!!! Bäst musik och bästa medlemmar!!!

Joakim har samma favoritlåt med Sabaton som jag och Mikaelas kille, Primo Victoria! Klockren!!!

Takida är också ett återkommande band när han har sina musikstunder ("MYSik-stunder. Han MYSer verkligen när han lyssnar!)

Hans favvolåt där är Curly Sue.

Hammerfalls bästa är nog de två första skivorna om han får bestämma. Av förklariga skäl så har Joakim inte hört Hammerfalls senaste skiva förrän efter olyckan men det verkar som om han gillar den när jag som pappa tittar på hur han reagerar när han lyssnar! Kan nog kvala in bland topp tre!

Hårdrocken (musiken) tog stor plats i bloggen idag...

Ibland är vissa dagar sämre än andra och ibland är vissa dagar bättre än andra och idag, mina vänner, har det varit en dag som är bättre än andra!!!

Dagens framsteg:

Vår vanliga promenad ner till cafeterian så kom jag på att Joakim brukar dricka Sprite ibland. Det är inte så lätt för oss föräldrar att ha koll på vad en 18-åring gillar mest av allt... Tur att han har kusiner som har koll...

Så jag tog fram en Coca Cola och en Sprite och lät grabben välja. Det var faktiskt inte ett helt självklart beslut men efter ett tag valde han Cola (han velade lite...). Få se hur det blir nästa gång.
Framsteget är att han hade beslutsångest.

Det är nu vi hoppas att inte logopeden läser bloggen...

Vi köpte glass åt Joakim, Cornetto, Jordgubb. En strutglass han kunde äta själv, och det gjorde han, åt själv! Det var nog det bästa han fått efter olyckan...

Han fick en hel strutglass, Cornetto Jordgubb, att ta hand om...

Självklart hade vi koll hur han svalde!

Självklart skulle vi aldrig någonsin riskera att det skulle bli fel med Joakims svalg.

Joakim åt inte "rånet" på glassen utan han fick bara smaka på det goda, glass.

Joakim käkade glass! Inte en enda gång hostade han. Det vi var tvungna att ha koll på var att han inte tog för stora tuggor av glassen.

Både jag och Joakim älskar glass och vi slickar inte i oss glass, vi tuggar i oss glass. Där har det inte ändrats något hos pojken, han tar tuggor av glassen!

Jag var tvungen att ta av honom glassen för på slutet det blev lite för stora bitar glass.

Då blev han redigt sur... Han sträckte sig efter glassen och gav mig "onda ögat"... Vad glad jag blev, han blev förbannad på mig!

Sen gick jag och Joakim till Apoteket på sjukhuset för jag skulle hämta medicin. Då bad jag honom trycka fram en nummerlapp, han kollade på apparaten och tyckte på en ruta där det stod "Recept". 

Om ni går in på Apoteket och kollar så ser det ut som det är en ruta man kan trycka på där det står "Recept".

Så han gjorde rätt.

Då berättade jag för Joakim att han skulle trycka på den lilla gröna knappen bredvid. Han gjorde det direkt! När lappen kom ut så tog han lappen, lade den på bordet, rättade till den så jag skulle se vilket nummer vi hade och sen var det bra.

När vi skulle åka hiss till hans avdelning så sa jag åt Joakim att vi ska till "femman" så jag vill att du trycker på "5". Inte ens en tvekan. Han tryckte på femman direkt!!!

Han är ju värsta krigaren!!!

I morgon ska vi på rehab-möte med personalen. Längtar efter att se hur de ser på Joakims framtid!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Nu börjar Mia återgå till det normala också.

Vår familj har befunnit sig i sådan fruktansvärd stress så det är helt omöjligt att förklara för någon som inte varit här.

Vi har varit irrationella, ibland fattat helt galna beslut, har varit oförmögna att tänka på något annat än Joakim som ligger på sjukhuset.

Det enda som varit viktigt är att Audin varit ren och snygg... Skojade!

Det enda som varit viktigt är att vara hos vår son så mycket vi orkat för att hjälpa honom tillbaka.

Det värsta med att Mia börjar återgå till det normala är att då börjar hon surfa på IKEA:s hemsida... Fattar ni att det riskerar att bli dyrt... Men jag tycker verkligen att det är ett sundhetstecken att hon också faktiskt börjar planera för en framtid!

Vi åkte in till Joakim så vi var där redan klockan 10 i morse. Vi ville vara med på hans träning och se vad han gör när han tränar och hur personalen jobbar med grabben.

Jag är lite blödig så jag gillar inte att se hur utlämnad han är till personalen när de flyttar honom och jag är livrädd att de tappar honom eller på något annat sätt gör illa pojken... Löjligt, va? Men inget mer elände får hända Joakim, så är det bara!

Mia var med honom på träningen idag. En vacker dag kanske jag också klarar av det...

Vi fick i alla fall kvitto från sjukgymnasten och arbetsterapeuten att vi gjort det mesta rätt som föräldrar i alla fall. Så skönt!

Att vi begränsar hans besök är viktigt, att vi tränar honom på att till exempel dricka cola är viktigt, att vi är hos honom och stöder honom är viktigt men framför allt att vi hjälper Joakim att selektera vilka som får hälsa på honom är jätteviktigt. Det finns faktiskt risk att Joakim går tillbaka i sin utveckling om det kommer besök han inte vill ha. Därför har vi varit mycket noggranna i urvalet för de som får besöka honom innan han själv kan meddela sig vilka han vill träffa.

Eftersom Joakim är så otroligt utlämnad så är det vi som föräldrar som måste vara lite tuffa och "tråkiga". Det är vår plikt gentemot Joakim!

Hans integritet är så otroligt viktig för oss och för Joakim och vi vill inte att vem som helst får träffa honom och se honom i det skick han är i. Det är också därför vi inte lägger ut några bilder på hans framsteg.

Dagens framsteg:

När Joakim fick dagens ranson av Coca Cola så gav jag honom flaskan och sa åt Joakim: "Om du vill ha Cola får du lov att skruva av korken."

Han kikade lite på mig och sen skruvade han av korken... Det har jag ju alltid gjort förut sa hans blick! Jag höll i flaskan men korken skruvade han av själv! Han är ju som ni vet mycket svag i höger hand så han är inte förmögen att hålla något med höger den. Därför behövde han hjälp med att hålla i flaskan så han skulle kunna skruva av korken.

Sen struntade vi i "pipen" på muggen idag. Han fick dricka ur en "öppen" mugg. Ni vet, som ett glas.

Nu kommer han att spilla ner sig totalt sen kommer han att drunkna för han får för mycket i sig. Det här kommer att bli problem...

Jag har skrivit om det förut, nu börjar Joakim bli så duktig att vi måste börja ge honom lite eget ansvar.

Han tog muggen och höll den i handen lite coolt med några fingrar. Det såg lite skakigt ut så jag tänkte att mina farhågor kommer att besannas... Men, grabben, han drack ur muggen. Han spillde några få droppar på bordet och då var jag där med servetten men då tog han av mig den och torkade bordet själv!

Ja... vad ska man säga om Joakim?

Han ger sig aldrig som den krigare han är!!!

A metal heart is hard to tear apart!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Nu har Mikaela äntligen passerat halvvägs in i sin graviditet! Nu, Mickis, nu är det bara hälften kvar!!! Du kommer att fixa det här galant! Det är jag helt övertygad om.
Nu håller de på att flytta så hennes tid att blogga är lite begränsad. Men försök att gå in på hennes blogg då och då så får ni se hur hon skriver om sina upplevelser.
http://mikaelasvardag.blogg.se/

Tänkte jag skulle gå på bio idag men ångrade mig. "Män som hatar kvinnor", Stieg Larsson har skrivit boken, har gått på bio i Hallstahammar sen premiären. Det är ju lite fantastiskt att lilla Hallsta får premiären på en så stor film.

Hur som helst så ångrade jag mig som sagt var. Jag verkligen älskade böckerna men jag vet inte om jag pallar att sitta still och titta på en film i två och en halv timme...

Mia och en kompis till henne ska se filmen i alla fall. Hoppas att hon inte berättar hur det gick... Hmmm, det vet jag ju redan...

Jag väntar på att den kommer på DVD för då kan jag pausa när jag behöver.

Idag har Joakim haft en dålig dag, jag tror att han har varit extremt sugen på snus idag. Trots att han har nikotinplåster så verkar det som om vissa dagar är värre än andra för honom. Jag har aldrig slutat snusa så jag vet inte redigt hur länge han ska behöva lida av att vara utan snus.

Om jag bara fick skulle jag ge honom en prilla direkt!!! Men det är nog inte så smart med tanke på att han inte ätit på drygt tio veckor. Som ni vet får han sin näring genom en slang som är inopererad i magen. Att då ta en snus är nog inte så bra..?

Han har varit irriterad och pekat på sin överläpp och stoppat in pekfingret under överläppen och tittat vädjande på mig. Gissa om man blir förtvivlad... Som pappa vill man ju göra allt för honom så han ska slippa lida men just det här kan jag inte hjälpa honom med nu.

På fredag ska vi ha möte med rehab-gruppen och då ska jag faktiskt fråga om det kan vara skadligt, rent medicinskt i hans rehabilitering, för honom att ta en prilla.

Dagens framsteg:

Det är ju egentligen ett framsteg han gjort tidigare men idag har det varit så otroligt påtagligt. Han har börjat tjata... Han vill verkligen ha snus. Nu!

Sen hör det till saken att det här är det enda han har varit tydlig med i sin kommunikation med oss. Vi kan se om det är något fel men inte vad som är fel när han drar i kläder eller är allmänt irriterad. Men när det gäller snuset, då är han MYCKET tydlig i vad han vill!!!

Sen har sköterskorna börjat diskutera och planera för Joakims första permission. Förstår ni vad det betyder för oss???

Inom en snar framtid kan Joakim få komma hem och få se sitt rum, träffa Åke (vår svarta katt) och Buster (vår svarta hund som är en blandras mellan Schäfer och Collie).

Han får komma hem och känna lukterna som är unika för varje hem, han kommer att få se omgivningen och... Joakim kommer att få komma hem...

Första permisen kommer att vara kanske en timme men det är ju nästan ofattbart för oss att vår krigare har kommit så här långt så det så smått börjar planeras för permission.

Vi har varit med Joakim hela vägen och haft många, många tunga stunder med tårar, hopp, förtvivlan, hopp, frustration, hopp... Hela tiden har hoppet varit det viktigaste!
Nu har Joakim kommit så långt att det planeras för att han ska få komma hem, om än bara för en liten stund men nu är grabben på väg HEM till oss!!!

Jag är TOKGLAD!!!

På fredag har vi rehabmöte med gruppen och då kommer vi säkert få veta mer.

Min fasta övertygelse är att när Joakim får komma hem så kommer det att trigga honom till nya gigantiska framsteg!
När han själv ser att det finns ett liv utanför sjukhuset så kommer det att tillföra honom massor av bränsle till att kämpa vidare!!!

Vi är TOKGLADA!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Det händer saker med Joakims hjärna varje dag! Hans skador läker och det ger uttryck i hur han utvecklas.

Joakim är en av vår tids största krigare!!! (I alla fall om jag får bestämma... Jag är ju bara en enkel pappa som älskar min son)

Jag brukar tänka att det är ju faktiskt inte så undra på att han inte kommunicerar.

Tänk er en bebis, en del lär sig faktiskt att gå innan de säger "Mamma"... Att prata är en jättestor process för någon som fått allvarliga skallskador.

Dagens framsteg:

Jag är fortfarande förundrad över att Joakim gör märkbara, stora framsteg varje dag. Det är ju nära på obegripligt att han kämpar på och lär sig nya saker varenda dag!

Idag slickade han sig om läpparna!!! Det var första gången vi såg att han slickade sig om läpparna. Han gjorde det flera gånger idag!

Nu har det alltså läkt nya punkter i hans hjärna som förstår att om man slickar läpparna så slipper man fnasiga läppar.

Vi och personalen smörjer hans läppar med cerat hela tiden men nu har han börjat fukta läpparna själv!

För en frisk människa går det automatiskt att fukta läpparna med tungan... men även vi som är friska behöver cerat ibland.

Idag har Joakim själv fuktat läpparna! Det är faktiskt JÄTTESTORT!!!

Vi har hört att det är ett gigantiskt steg mot att han börjar prata... Gissa om jag grät av glädje när jag såg det... Att hans tunga känner sig fram och vet att läpparna är torra och fuktar läpparna, det är stort!

Igår kväll åt han en hel glass! Glass som är så gott!

Sen har Joakim ätit kräm. Vet ni? Om han blir matad så biter han ihop men när han får ta skeden själv så äter han! Fast det är ju inte så himla svårt att förstå... Tänk er själva att bli matade, hur kul är det? Joakim vill ju äta själv, det har han ju gjort nära på hela sitt liv...

Oj, nu blev det ju fler stora framsteg på samma dag, igen...!

Joakim är en av vår tids största krigare!!! (I alla fall om jag får bestämma... Jag är ju bara en enkel pappa som älskar min son)

Jag tror att vi måste börja ge Joakim lite större ansvar för vad han vill och inte vill. Alla vi i hela Rehabteamet måste vara oerhört lyhörda för hur Joakim reagerar i olika situationer för att lyssna in vad han vill. Eftersom han inte pratar så måste vi lyssna in vad han vill och inte vill.

Vi måste ge honom lite större eget ansvar, det är nog dags för det nu.

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj

Hej!

Idag är det 10 veckor sen olyckan... Tio veckor...

Jag har varit lite bakis och skakis idag... Hoppas ingen tar illa vid sig men ibland kan det vara skönt med lite "Master Reset", total återställning...

Mia fick skjuts av Mikaela till Joakim idag. Jag låg och sov till 16.00... Det har ju inte hänt sen jag var i Joakims ålder...

Idag har Joakim varit ute. UTOMHUS! Första gången sen 21 december!

Mia, Mikaela och hennes sambo tog med honom på en promenad och gick en sväng på sjukhusområdet. De var ute nästan en halvtimme. Som Mia uppfattade det så tyckte Joakim att det var skönt att komma ut i friska luften fast jag vet att han inte är särskilt förtjust i vinterkyla... Vi borde nog bott i Thailand...

Dagens framsteg:

Idag har Joakim nästan helt och hållet borstat tänderna själv. Fatta hur duktig han är! Som jag skrivit tidigare, försök själva att borsta tänderna med fel hand... Rapportera gärna hur ni upplevde det...

I morse när hans ansvariga sjuksköterska gjorde "morgontoaletten" så (med lite guidning) tog han på sig sin tröja själv! Det var en långärmad t-shirt och han fixade det själv!!!

Hälsningar
Pappa och make i en helt underbar familj